''Hmm.. Yeah, I thought... I don't know... I thought that I was too young for you... Or that you think...''

Från Harry.

"Harry" mumlade jag till Niall som satt kvar och väntade på att jag skulle läsa det. Jag läste igenom det fort och jag höll andan för nån sekund...

I know you think that we didn't clicked. But please, can you give me one more chance?

Nej, nejnejnej! Varför gör han såhär? Jag gillar ju Niall. Jag kände hur tårarna brände på ögonlocken och jag gjorde allt för att hålla in dom. Jag vill verkligen inte börja gråta igen. Niall såg att det var något som inte stod rätt till. Han tittade oroligt på mig och frågade:

''What did he write?'' Jag gav honom mobilen och han tittade på meddelandet. "Oh... We have to tell him..." han tittade upp på mig.

"If You don't have change you're mind? About me... Us...?" jag tittade frågande på honom och förstod inte vad han menade. Sen förstod jag... Han tänkte om jag inte gillade honom längre.

"Haha! I just kissed you for the first time! Why would I change my mind about you? Haha! No, no Niall. I still like you." Sa jag och jag såg att han blev lättad. Han gav mig sedan ett stort leende.

''We have to tell him now.'' Sa jag och han nickade. Jag låste upp mobilen och svarade på Harrys sms:

Meet me in the park at the café in 15 minutes?

Jag visade Niall smset innan jag skickade iväg det. Jag fick Harrys svar snabbt och det stod endast Okay :)

''We'd better get going.'' sa jag och ställde mig upp. Jag sträckte ut handen till Niall, som tog den och drog sig upp. När han hade kommit upp ur soffan så stod han väldigt nära mig. (Inte för att jag hade något emot det...) Jag såg in i hans ögon -Aah, nu dör jag!- och han tittade tillbaka på mig. Hans ljusblåa ögon nästan lyste och då insåg jag att han har nog för bövelen världens vackraste ögon. Jag kände hur han kom ännu närmre och jag la en hand på hans bröst och sa:

''Sorry, but it's best if you don't kiss me, because then I get all dizzy again...'' Han skrattade och jag blev lättad över att han inte blev sårad. Han tog min hand och sa:

''Come on then.'' Han drog ut mig till hallen och vi satte på oss skorna. Jag tog mina nycklar och sen gick vi ut ur lägenheten.

''I would put my arm around you or hold your hand. But I don't want to expose you to the press, so it's probably best if I don't.'' Sa Niall när vi hade kommit ut ur huset. Jag tittade upp på honom och han log snett mot mig. Åh vilket fint leende!

''It's okay.'' sa jag och log tillbaka. Vi gick mot parken och jag började må illa. Jag kände mig nästan sjösjuk och när vi snart var framme så fick jag lov att stanna.

''Are you okay?'' frågade Niall mig oroligt och la sin hand på min axel. Det var som att han förde över någon slags energi för jag blev genast lite mindre illamående och lite modigare. Jag hade ju trots allt Niall med mig. Han kunde ju inte tycka att det skulle bli så roligt att berätta heller...

''Yeah, I'm okay.'' sa jag och log mot Niall. Vi fortsatte att gå och rätt som det var så var vi framme. Ingen Harry syntes till så vi satte oss på en bänk som stod i parken.

Jag såg att Niall också var lite nervös för han satt och drog i sin byxa. Och om han inte gjorde det så pillade han på något annat. Nu var det jag som fick lugna ner honom istället.

''Take it easy.'' sa jag och la försiktigt min hand på hans. Han skrattade till och slutade trumma med den på benet.

Jag tog bort min hand från hans när jag såg att Harry kom gående in i parken. Jag sneglade på Niall som hade sin blick på Harry.

''I don't know if I can do this...'' Viskade jag till Niall och han sneglade tillbaka på mig.

''Me neither...'' Viskade han tillbaka.

Jag tittade tillbaka på Harry, som just då lyfte sin blick från marken och fick syn på mig. Han vinkade lite och jag höjde min hand i en hälsning tillbaka. Han skyndade på stegen lite och sakta ställde jag mig upp. Hans blick fastnade nu på Niall.

''Niall?'' Sa han undrande när han var några meter ifrån oss. Niall reste sig också upp och ställde sig cirka en meter bredvid mig.

''What are you doing here?'' Frågade Harry honom och hans blick rörde sig mellan mig och Niall i väntan på svar...

Nu var jag körd! Jag kunde inte göra det här! Jag kände hur min kropp blev till spagetti och jag var nära på att falla ihop. Jag kunde inte titta på Harry som såg så ängslig och förvirrad ut, jag kunde inte kolla på Niall som stod och tittade ner på sina fötter, och det var jag som skulle säga något nu. Det var som en oskriven regel, - att det var jag som skulle säga något nu- något som inte skulle såra någon... Men det behövde såra någon. Jag mådde illa och sen blev jag helt kall, innan jag samlade modet och hasplade ur mig:

"I'm sorry, Harry." Jag tittade upp på honom.

"You know I said it hadn't clicked between us? But I still wanted us to be friends? But then I came with my big ego and thought that it clicks with someone else..." Jag kollade på Niall som betraktade mig medan jag drog upp mitt "Förlåt-tal"

"...I hope you're not mad at me. And don't be angry at Niall, we were just friends first. And during the date we were just friends. But I felt it clicked. Between me and Niall... I like Niall... And you didn't think it clicked between us either? Or?" Jag tittade Harry i ögonen och såg hans chockade ansikte.

"I'm so sorry that me and my big ego had to go and click with your friend..." Jag kände mig fånig som stod där. Mittemellan två killar. Och förklara för den ena att jag gillade den andra... Harry stod tyst väldigt länge innan han tog luft och sa:

''Ehm, okay...''

''Sorry... I didn't mean to...''

''No it's okay.'' Avbröt han mig.

''Are you sure?'' frågade jag honom och han nickade. Jag gick fram till honom och kramade om honom. Ja, varför inte? Han hade ju nyss blivit dubbeldumpad av mig... Han kramade löst tillbaka innan jag släppte honom.

''I guess it's best if I leave you two alone...'' Jag sneglade bort på Niall som nickade löst mot mig. Han log även lite lätt och jag log lika dant tillbaka. Jag vände mig mot Harry igen.

''Sorry... Again.'' Jag log snett mot honom. Jag kunde faktiskt skymta ett litet leende i mungiporna och i ögonen... Men det kanske bara var önsketänkande?

''You don't have to be sorry. Listen to your heart, right?'' Sa han och nu log han med både mun och ögon.

''Thank you Harry.''

''I'll see you around boys.'' Sa jag innan jag började hemåt. Nu håller jag tummarna för att det verkligen gick så bra som det verkade...

Nialls perspektiv-

Det där hade ju gått rätt så smidigt för henne. Och det hade ju varit svårast för henne. Så det borde ju bli lätt som en plätt för mig.

Vi följde Rebecca med blicken medan hon gick iväg och jag log för mig själv när jag tänkte på vad hon sagt. ''I like Niall.'' Hade hon sagt.

''So you like her too huh?'' Frågade Harry mig, och jag väcktes ur mina drömmar.

''Yeah, I kind of do...'' Erkände jag och stoppade händerna i fickorna. Han började gå lite sakta och jag förstod att han ville att jag skulle följa med.

''For how long?'' Frågade han mig sen, och jag fick en flashback till kvällen på klubben då hon hade kommit in och ''lyst upp'' rummet.

''From the first time I saw her.''

''Why didn't you tell me?'' Frågade han.

''I don't know. I thought that there would be no point. I didn't think I would have a chance.'' Jag tittade mot honom och blev förvånad när jag såg hans ansikte...

________________________________________________________________________________

Hoppas att ni gillar kapitlet! Vi är kära i era komentarer och vill gärna tacka allihopa! Vi är redan igång med kapitel 25 och hoppas att det blir klart snart!
KRAMAR FRÅN OSS //Hanna & Emma

Jag hörde dörren öppnas och sen fotsteg. Det lät som att det bara var en person och jag blev genast lättad. Harry kom in i vardagsrummet med händerna i fickorna och såg lite generad ut när han såg oss. Ingen av oss sa något. Men alla kunde vi läsa av Harrys ansiktsuttryck att det inte hade gått så bra. ____________________________________________________________________________________________________________________________________ Nialls perspektiv-

''How'd it go?'' Frågade Zayn Harry och Harry gjorde en grimas.

''Not so good.'' sa han och satte sig i en fåtölj. Vi andra satt tysta och väntade på att han skulle börja berätta.

''Ehm, she said she felt that we hadn't clicked.'' sa han dystert och tittade ner i golvet.

''I'm sorry bro. But you still have got me!'' Sa Louis i försök att muntra upp honom. Harry log, sträckte ut armarna och kastade sig i Louis famn, som om dom skulle vara förbjudet förälskade och inte sett varandra på en evighet... Det lät ungefär som jag skulle kunna beskriva hur jag och Becca var... Fast inte 'förbjudet' förälskade - som Romeo och Julia - utan mer som 'gillar varandra i hemlighet'. Men på tala om Rebecca...

"Did she say anything more?" frågade jag med medkänsla i rösten och kollade på Harry som satt i Louis knä. Harry kollade upp på mig, han såg inte ledsen ut, inte arg, inte besviken, han såg... Bara inte glad ut. Han gjorde en min som om han tänkte riktigt "hårt" och svarade sedan:     

''No.'' Jag blev förvånad över hans svar. Vadå ingenting mer? Hon skulle ju berätta om ''oss''. Aha, han kanske inte ville prata om det inför alla... Men det konstiga var att han inte gav mig någon blick. Alltså någon blick som betydde ''Vi pratar sen'' eller liknande.

''Are you sure?'' frågade jag honom, för säkerhetens skull. Jag kände att Liam tittade på mig och jag gav honom en snabb blick tillbaka som betydde ungefär ''Jag har allt under kontroll.'' Inte för att jag hade det...

''Yes. Or, she said we could hang out anyway.'' What the...?

''Why do you care so much?'' frågade Zayn mig. Jag tänkte efter vad jag skulle svara på det...

''Because I care about Harry of course!''

''Aw, shut up...'' sa Harry och viftade med handen i luften som att jag inte skulle oroa mig.

Det vibrerade i min ficka och när jag tog upp mobilen så hade jag fått en notis om att jag hade fått ett meddelande på wordfeud (från Becca). Jag tänkte att det kanske inte var så passande om jag kollade vad det stod nu när Harry just hade blivit dumpad av henne. Och om nån skulle se att jag skrev med henne så kanske det skulle bli ett himla rabalder. Så jag stoppade ner mobilen igen och tittade upp på dom andra killarna. Dom flinade åt mig och jag fattade inte vad det var jag hade missat.

''What?'' frågade jag dom och Louis fnissade lite.

''Why did you smile like that?'' frågade han och jag höjde ögonbrynet.

''I didn't smile?'' sa jag förvånat. Eller hade jag gjort det?

''Yes, you did!'' utbrast Harry.

''Who is she?'' Frågade Louis ivrigt.

''What are you talking about?!'' Frågade jag dom.

''You smiled like an idiot when you checked your message!'' Utbrast Harry och slog ut med armarna.

''So, tell us! Who is she?'' frågade Louis igen. Han ville verkligen inte ge sig. Jag hade säkert gjort lika om jag var i hans ställe... Men nu var det inte tvärt om. Det var såhär och nu skulle jag slingra mig ur detta...

"It is a friend..." Fasen, nu måste jag vara smart. "HE... Is a... Very funny... Hmm... Friend!" Japp! Det var smart.

"Damn Bro! Are you gay?!" Utbrast Harry och kollade på mig med stora ögon. "Wow, Niall! If Zayn had been gay, I had not been surprised! But you! Oh my god bro!" Harry, Louis och Liam började skratta. Jag satt och funderade ut en bra kommentar och Zayn såg surt på Harry. "What's HE'S name??" Frågade Harry och kunde knappt uttala orden för att han inte kunde sluta skratta. Det lät som om han fått något i halsen och Louis slog Harry på ryggen. Harry som fortfarande satt i Louis knä la sig ner på Louis som gav ifrån sig ett kvävt läte och knuffade upp Harry.

"Seriously Niall. Who was it? It wasn't a guy? Was it?"

"Ehm... It was a girl... She's called... Damn, I've forgot!" det var inte kul att ljuga för dom men jag kände mig typ... Tvungen.

''You don't remember her name?'' frågade Zayn chockat.

''Your fucking player!'' Utbrast Louis, det var nog dels på skoj men han menade det nog lite också.

Jag kunde inte annat än att sitta tyst och vara generad.

''What did she write?'' Frågade Harry med en flörtig ton i rösten och höjde på ena ögonbrynet. Åh nej, nu måste jag improvisera igen. Och ni märkte väl hur bra jag var på det?

''She wrote, You... are...'' Jag tittade ner i mobilen för att låtsas läsa vad det ''stod''. Jag tänkte verkligen så att det knakade.

''You are a damn player Niall Horan, I don't want to see you again.'' sa jag snabbt och hoppades på att dom skulle gå på den. Jag passade också på att säga åt mig själv att jag var världens dåligaste på att ljuga och hitta på saker snabbt. Fast jag sa det ju inte högt.

''Sorry to say this, but you probably deserved it.'' Sa Louis och skrattade.

"Thanks" sa jag och gjorde ett stort fejk smile.

"God! Nobody have a good 'girlday' today!" sa Harry och flina "We can have a club together, Niall! we can call it: "the guys with bad girldays"!" Harry gjorde en gest med armarna i luften och tittade ut i ingenstans... Tills Louis magshotade - slog honom i magen med knytnäve (hårt)- honom. Harry kom tillbaka till verkligheten med ett stön och hoppade på Louis och dom började brottas mitt på golvet.

"Childrens..." muttrade Zayn och lutade sig bakåt och slöt ögonen. Jag bestämde mig för att ''gå på toa'' för att kolla meddelandet. Så jag reste mig upp ur soffan och gick ut till hallen där toaletten fanns.

''Where are you going?'' hörde jag Harry ropa.

''To the bathroom.'' sa jag och gick sedan in på deras toalett. Jag tog upp mobilen och gick in på wordfeud för att se vad hon hade skrivit.

 

You have to tell him!

 

Why didn't you tell him? And why do I have to tell him? Svarade jag. Det verkade som att hon hade mobilen nära till hands för hennes svar kom snabbt.

 

Because I don't want to be the mean one twice... PLEASE NIALL! :'(

 

Can we tell him together then? Aldrig att jag skulle berätta för honom, ensam!

 

Okey, when?

 

Not yet. I think he's still a little bit sad.

 

I don't want him to be sad :'(

 

I know you don't want too. We'll fix this, I promise! Sry but I have to go now, I think the guys are wondering why I'm still on the toilet. ;) x

 

Okay, talk to you later ;b xx

 

Jag kände hur jag blev lite varmare, hon skickade två X! Jag skyndade mig att spola i toaletten för att det skulle verka som att jag verkligen hade gått på toa. Sen så drog jag på vattnet i handfatet och gick sedan ut.

 

''What made you take such a long time?'' frågade Louis och lyfte på ögonbrynet när jag hade satt mig ner i soffan igen.

''Angry Birds.'' skyllde jag på och dom nickade. Dom är så lättlurade.

''Nah, I think I'll take myself home.'' Sa Liam trött och reste sig sakta från platsen han hade suttit på (bredvid mig). Jag fick då ett guldläge att också gå.

''Yeah, me too.'' Sa jag då och gick efter Liam. Vi sa hejdå till grabbarna och gick sedan ut ur lägenheten. När vi hade kommit in i hissen så frågade han mig:

''It was Becca who sent the message before right?''

''Yeah.'' Eftersom att vi hade pratat för någon dag sen om det här med att jag gillade henne så hade jag ju ingen anledning att fortsätta bygga på den fina historien om mig och tjejen som jag tydligen inte kom ihåg namnet på.

''Did you tell her about your feelings?'' frågade han och jag nickade. Han tittade undrande på mig och jag förstod att han undrade hur det hade gått. Jag log då mot honom och han log tillbaka.

''So she likes you back? That's awesome!'' sa han och klappade mig på axeln.

"Yeah... But Harry..." började jag men Liam avbröt mig:

"Dude, how many girls have you dated?"

"Emm... One, two, four... Maybe seven... On real."

"And Harry?"

"Gina, Monica, Jen, Li, Clarie, Bonnie... Sasha.. Emm... I don't know?" sa jag.

"Come on! He will get over Becca!" sa Liam och klappad mig på axeln... Hissen plingade till och vi gick ut. Harry och Louis var ju som sagt dom ända som delade lägenhet och jag, Liam och Zayn hade lägenheter i ett annat hus istället. Vi gick över gatan till mitt och Liams hus och gick in i hissen där istället. Det fanns 7 våningar och själv bodde jag i lägenhet 603 -Det var som hotell med våningsnummret som första siffran-  som låg mitt emot hissen. Jag gick ut ur hissen och tog fram min nyckel.

"Bye!" ropade jag till Liam som var kvar i hissen efterson att hans lägenhet var en våning över mig. Han lyfte på armen och jag vinkade tillbaka.

När jag kom in i rummet slog jag av mig skorna och drog upp telefonen ur fickan. Jag tog fram Wordfeud och slängde mig på sängen. Hon hade inte skrivit nått, så jag skrev till henne istället:

Hey! :) Can we meet tonight? Talk. :) If you want to ... Or, perhaps we can take it another day? xx                        

Rebeccas perspektiv-

Jag log mot det han hade skrivit och svarade:

 

Sure! Do you want to come over now? xx

__________________________________________________________________________________________

Snälla, kommentera lite nu så att vi vet att ni finns kvar! :D

Vad tycker ni?

 

// Emma & Hanna :-)

Harrys perspektiv-

''So, ehm, Harry, I think, ehm, we kind of, need to talk...'' mumlade hon fram. Åh nej, den meningen kan inte betyda nåt bra...

_________________________________________________________________________________________________________

 

Niall's perspektiv-

 

Jag satt och pillade på mina byxor medan jag försökte koncentrera mig på tv-programmet som visades. Men på något sätt så var jag lite orolig.

Jag var orolig för att saker inte skulle lösa sig mellan mig, Becca och Harry. Tänk om han skulle bli arg, på henne? Nej, det kan han väl inte bli. Det är ju inte som att dom är tillsammans precis...

Men det klart att man kanske skulle bli lite sur eller ledsen om tjejen man träffar dumpar en för ens bästa kompis.

Åh nej, vi kommer vara så döda... Jaja, då kan vi ju vara döda tillsammans.

 

Jag funderade på att skicka ett meddelande på wordfeud och fråga hur det gick... Men jag lät det vara. Det är nog bäst om jag inte stör dom. Men ändå! Tänk om hon säger det rakt ut bara? Nej, det skulle hon aldrig göra. Svenskar brukar väl vara otroligt artiga eller? Ja, alla förutom vikingarna. Jag tänkte på alla Svenska tjejer vi träffat förut. En hade svimmat varje gång hon kom upp för att få vår autograf. Flera hade sprungit efter oss på stan -GALET- och en hade rivit sönder Liam t-shirt - eller det kanske var i LA? Nej, det hade hänt flera gånger. Men det sägs ju hur som helst att svenskar är artiga. Och med tanke på Rebecca så verkar ju det vara sant. Men det sägs att Sverige har isbjörnar också... Louis frågade en ur personalen på hotellet och hon hade bara skrattat.

 

Rebeccas perspektiv-

 

Nu måste jag säga det... Nu måste jag säga det!

''Ehm, okey... About what?'' frågade Harry en aning svagt och tittade på mig oroligt.

''Okay, here's the thing...'' började jag.

''Oh no. Not the thing!'' sa Harry och drog handen genom håret.

''Oh yes. I'm sorry Harry, but I don't think...'' fortsatte jag.

''You don't think what?'' frågade han mig och harklade sig så att rösten skulle bli lite bättre.

''I don't think this will work.'' sa jag och tittade försiktigt på honom för att se hans reaktion. Han såg en aning chockad ut.

''Okay, erm... Why not?'' frågade han. Åh nej... ''För att jag gillar din bästa kompis såklart!'' Nej, aldrig att jag skulle säga det nu. Han såg så, chockad ut på något sätt.

''I think we haven't clicked... And I think it's kind of important to click...'' Han satt helt tyst och jag blev lite orolig att han kanske hade slutat andas eller något.

''I'm sorry Harry... But I didn't want to start something that I knew wouldn't work.'' Shit, när skulle jag berätta om Niall då? Harry satt fortfarande helt tyst och jag tänkte att det kanske var bäst att jag också bara slutade prata.

''But we have clicked.'' sa han helt plötsligt. Nu var det jag som blev chockad. Vad menar han?

''You know, with the kiss.'' fortsatte han.

''Harry, the kiss was good... But did you hear angels singing? Did you have that feeling in your stomach when everything feels right?'' frågade jag honom och jag såg att han tänkte så att det knakade.

''You're right. I didn't hear angels singing. I didn't have the feeling in my stomach.'' sa han förvånat. Han mötte nu min blick för första gången på ett tag och han såg inte arg ut. Inte heller så ledsen.

''But you must admit that the kiss was good.'' sa han sen och jag skrattade.

''Yeah, the kiss was good.'' Han lös upp i ett leende och jag kunde inte med annat än att le tillbaka. Jag pustade ut, eftersom att det hade gått så bra. Men blev nu en aning orolig igen när jag kom på att jag inte hade berättat om Niall än.

''So it's cool between us?'' frågade jag och han nickade. Jag bestämde mig. Nu skulle jag berätta det: "I have something More I want to tell you..." Nej jag kunde bara inte göra det! Harry tittade på mig med stora ögon. Hans smile var borta nu men han såg fortfarande inte arg eller ledsen ut. Jag måste! Men jag kan inte! "I forgot..." mumlade jag. F*n! Vilken fegis jag är! "Maybe we can hang anyway?" Frågade jag som om det var det jag skulle ha sagt... Men det var ju inte det!! Jag skulle ju berätta om Niall!

"Course!" sa Harry och smilade stort.

 

Harrys perspektiv-

 

Jag hade just släppt av Rebecca och var på väg hem till hotellet. Jag kunde ta av mitt pokerface och jag tänkte tillbaka på kvällen: Det hade varit hemskt! Änglasång? Nej, det hade jag ju inte haft när vi kysstes. Men det hade jag aldrig haft när jag kysst nån - och jag har kysst ganska många- men känslan i magen -att allting kändes bara bra- det hade jag helt klart haft! Det hade jag haft hela kvällen tills hon sa att "det inte klicka"! Men jag var inte arg på henne. Hon kanske bara inte var redo för ett förhållande. Vi hade ju inte känt varandra särskilt länge.

Och det viktigaste var ju hur som helst att vi (troligtvis) kunde fortsätta hänga. Hon kanske ändrar sig om nån månad? Kanske hon ångrar sig redan ikväll? Fast jag fick inte bygga upp förväntningar.

När jag klev ur limousinen på vägen som ledde in till våra lägenheter så kom jag på en sak.

Hur tusan skulle jag berätta detta för resten av killarna?

 

Nialls perspektiv-

 

Jag och de andra killarna hade gått över till Louis' och Harrys lägenhet för att höra med Harry om hur det hade gått. Jag var faktiskt lite nervös, tänk om han skulle vara sur på mig?

''What do we do if he takes her with him?'' frågade Zayn och satte sig lite bekvämare i soffan som vi satt i. Auoch, det högg till lite i hjärtat...

''Nah, he doesn't usually do that on first dates.'' sa Louis och la upp fötterna på soffbordet. Jag andades ut av lättnad och killarna tittade konstigt på mig.

''It was a fly.'' förklarade jag mig med och började blåsa lite i luften.

''Yeah, but she's really mega hot. Maybe he will take her with him?'' fortsatte Zayn.

''If he does, it's he who will be ashamed of us right?'' sa Louis och var lika avslappnad som förut. Väntan var hemsk! Kunde inte vara värre! Jag ville helst av allt bara ringa Rebecca, men jag skulle inte störa och jag hade ju inte hennes nummer. Det måste jag komma ihåg om att fråga henne om senare. Under tiden som gick blev jag mer och mer rastlös. Tänk om Rebecca ändrat sig? Hon och Harry kanske sitter och hånglar någonstans just nu? Nej, det lät inte som något Rebecca skulle göra. Och inte Harry heller för den delen, eller jo, det skulle han säkert kunna göra, men inte på första daten. Tror jag...

Jag hörde dörren öppnas och sen fotsteg. Det lät som att det bara var en person och jag blev genast lättad. Harry kom in till vardagsrummet med händerna i fickorna och såg lite generad ut när han såg oss. Ingen av oss sa något. Men alla kunde vi läsa av Harrys ansiktsuttryck att det inte hade gått så bra.

 

________________________________________________________________________________________________

 

Så där ja ;) Som sagt, vi är tillbaka!

Kommentera mycket nu så kommer kapitel 22 snart!

Kram! Emma & Hanna

 

Vi stannade på en parkering som verkade ligga mitt i London ungefär, men jag visste att jag inte har något lokalsinne, så jag frågade Harry när vi kom ut ur bilen:

"In Central London." var det ända svar jag fick och han log lite hemlighetsfullt. Jag blev genast nyfiken och kom på en massa frågor i huvet. Men jag frågade inget, för jag ville inte verka bli för uppslukad av det här. Då skulle han kanske ta signalerna fel...

Harry la armen runt min midja och vi började gå längst trottoaren. Jag blev pirrig och hoppades att det skulle vara en vanlig, sunkig pizza restaurang. Varför gjorde han det så svårt för mig!?!

Vi kom fram till en hyfsad stor restaurang och gick in för att beställa. Okej, jag visste vart vi skulle äta i alla fall (och det var inte på en lyx,lyx,lyx restaurang.)

När vi kom in så hade jag en otroligt vacker, vit restaurang framför mig. DET VAR HEMSKT! Varför? Varför? Varför? Han gjorde mina redan svåra ord ännu svårare! Medan jag var i mina tankar och funderingar hade Harry fixat ett bord till oss och han ledde mig till min stol. Ett bord för två. Som i alla romantiska filmer. Skit. Jag ångrade mig SÅ mycket att jag inte hade sagt "DET" tidigare, innan vi satt oss här. Men nu fanns en ny fråga. Skulle jag säga det nu och bara gå, och lämna Harry ensam här, eller skulle jag låta honom bjuda mig på mat, och sedan krossa hans känslor?

 

Harrys perspektiv-

 

Åh YES! Mitt val av restaurang var så lyckat! Hon såg så förvånad och överraskad ut! Hon var lika förvånad som när hon såg limousinen. Jag är så bra på att fixa dejter! Vänta här nu. Jag kanske borde bli dejtfixare? Nej, det kan jag ju inte bli. Jag är ju med i One Direction! Jaja, back to the real life!

Jag log mot Rebecca och hon klämde fram ett leende tillbaka. Hon var nog säkert så chockad eller överraskad, så att hon inte riktigt kunde få fram ett leende.

''Do you like it?'' frågade jag henne nyfiket. (Fast egentligen så visste jag ju redan vad hon skulle säga... JA!''

''Oh my god, Harry!'' sa hon med en ljus röst. Jag skrattade lätt åt henne. Lilla gumman, hon hade blivit så glad så att hon gick upp en oktav i tonläget.

''So, what do you want?'' Frågade jag henne sen för att inte bli för självsäker, jag menar, tänk om hon hatade det? Haha, nej. Hur kunde tanken ens falla mig in? Vem skulle inte gilla det här?

''Ehm, I don't know... Let's see.'' sa hon och tog snabbt upp menyn framför ansiktet. Jag log för mig själv och tittade på menyn.

 

Efter en stund så hade vi beställt och fått in vår mat och våra drickor. Rebecca hade ''lugnat'' ner sig och hon pratade i vanlig ton nu. Men hon verkade en aning spänd ändå. Som att hon var orolig eller något sånt. Inte riktigt bekväm.

Jag hoppas att hon kanske blir lite mer bekväm så småningom, eftersom att man kanske ville få till en kyss i limon på vägen tillbaka. Och kanske en utanför hennes dörr?

Ja, förra gången så hade det ju blivit ganska lyckat. Men jag tror att hon blev lite chockad då också... Varför blev hon så förvånad hela tiden? Jaja, hon hade ju besvarat kyssen i alla fall och hon hade ju lett mot mig efteråt. Så hon måste ju ha velat kyssa mig. Och så verkade det ju som att hon gillade den också. Ja, jag blir ju inte förvånad. Inte för att skryta nu men de tjejer jag har kysst har faktiskt sagt att jag är en bra kyssare.

 

Vi hade nu tagit oss till desserten och Rebecca såg fortfarande en aning nervös ut. Hmm, det här såg inte bra ut. Tänk om ''the kisser'' inte skulle få göra sitt jobb? Nej nu måste jag sluta, sitta och skryta om sig själv sådär. Fast det är ju ingen som hör så varför inte?

''So, ehm, Harry, I think, ehm, we kind of, need to talk...'' mumlade hon fram. Åh nej, den meningen kan inte betyda nåt bra...

________________________________________________________________________________________________

HEEEJ ALLA FINA!

Vi är tillbaka nu :)

Vi hoppas att ni finns kvar ;) Och vi hoppas också på att ni gillade kapitlet!

Kram på er! // Hanna och Emma

 

P.S: Vi menade inget illa mot Harry nu... Tyckte bara att det kunde vara lite kul om han tänkte så. xD

Hej allihopa! Vill först be om ursäkt för den dåliga uppdateringen som har varit... 

Och vill också säga att det kommer bli som en liten paus ett tag för att vi båda ska åka utomlands (till olika ställen) så vi kan inte skriva eller planera något bra.

Vi hoppas att ni stannar, och om ni inte vill titta in här lite då och då så kan man följa oss på bloglovin. 

Vi lägger inte ner novellen, utan det blir som en liten paus. 

Ha det så bra hörni! 

Niall såg på mig med en förstående blick medan jag talade ut.
Jag visste inte vad som var värst, om att berätta för Harry att jag gillade Niall och inte honom, eller att se hans reaktion.
________________________________________________________________________________________________________
Nialls perspektiv-
Känslan jag hade fått när hon hade sagt att hon gillade mig också var oslagbar. Det fanns ingen beskrivning, det jag visste var att det kändes bra. Jävligt bra om man får säga det rakt ut.
Hon var så söt när hon satt där och oroade sig för hur Harry skulle reagera. Jag var inte långt bort från att ta tag i henne, och bara, ha henne.
Men jag höll mig ifrån det, eftersom att det förmodligen skulle vara en aning konstigt... Och jag skulle nog skrämma henne. Och det ville jag ju absolut inte.

Det bästa är ju egentligen att prata med henne. Men tänk om hon inte känner det samma? Hon kanske ler ännu större till Harry, kramar honom ett snäpp längre?
Jag måste prata med henne.
____________________________________________________________________________________________________
Rebeccas perspektiv-
Vi hade nyss lämnat fikastället där vi hade suttit den senaste timmen. Jag och killarna var nu på väg hemåt. Harry hade lagt sin arm om mig och handen hade han placerat på min midja. Jag hade inga problem med det, men det kändes bara inte rätt... Men jag lät den vara där. För att undvika att såra honom.
Han böjde sig ner lite och viskade till mig:
''I can follow you home. If you want.'' sa han vänligt, och jag svarade honom.
''Yes please.'' Jag märkte att han log lite. Jag sneglade bort på Niall som gick nästan längst bort ifrån mig. Han mötte min blick och tittade sen snabbt ner i marken. Hade jag sett fel, eller såg han lite besviken ut? Sorgsen? Ja, jag vet inte riktigt vad det var... Men något var det.