Rebeccas perspektiv-

''What did I tell you?'' sa Louis till resten vid bordet och jag blev lite nyfiken på vad dom hade pratar om. Harry satte sig och gjorde en gest till mig att sätta mig på den lediga platsen bredvid honom.

Jag satte mig bredvid honom och han presenterade mig för alla killarna. Som om han hade behövt. Jag visste ju redan vad alla hette! Det var ju killarna i One Direction for god sakes!
Alla var väldigt trevliga och pratade på om allt och inget. Men Niall var lite tystare och pratade bara när han behövde. Jag mötte hans blick ibland men han avböjde den snabbt hela tiden. Jag försökte att inte tänka så mycket på det. Vi pratade länge och varje samtal innehöll mycket skratt. Vi var mitt inne i ett samtal när jag kände att någon la armen på min stolsrygg. Jag visste att det var Harry eftersom att jag har svårt att tro att Zayn skulle lägga armen om mig. Flörtade Harry med mig? Hjälp, vad ska jag göra? Strunta i det, bestämde jag mig för. Vi fortsatte att prata om allt möjligt och jag kollade lite diskret på Niall som fortfarande var mycket tystare än alla andra, han mötte ännu en gång hennes blick och tittade sen bort igen. Hon fortsatte titta på honom samtidigt som jag fortsatte att prata på. Niall mötte min blick men håll fast den denna gång. Hans underbara ögon kollade rakt in i mina med en lätt sorgsen blick. Va? Nu förstod jag ingenting! Vad hade hänt med Niall? Hade han blivit dumpad av sin tjej? Nej, han hade väll ingen tjej? Inte vad nyheterna sa i alla fall. Jag log mot honom och den sorgsna blicken försvann direkt och ersattes av ett underbart vackert leende, leendet satt kvar när han tittade bort och jag såg hur mungiporna ryckte lite. Harry hade fortfarande kvar armen på stolsryggen och frågor började ösas över mig. 
Ett tag senare, säkert runt tre på natten bestämde vi alla oss för att gå hem, dom till sig och jag till mig. Medan vi fortfarande satt  vid bordet frågade Harry:
"Do you want to go to the movies on Sunday?" jag visste inte vad jag skulle säga, jag vart helt till mig men försökte att låta lugn, normal , när jag svarade.
"Yes, it would be fun!" Harry log stort och såg nöjd ut.
"Yeah, we all could be with!" Louis log och Harry gav honom onda ögat. Harry ville vara ensam med mig! 
"Good idea! I'd love to see that new comedy!"sa Zayn och alla (utom Harry) höll med.
"Okey..." Harry kollade fortfarande på Louis med onda ögat men själv var jag väldigt tacksam... Men allt detta var ju helt knäppt! Sånt här händer ju bara i film!
"YES!" ropade Louis och minst tio personer kollade på oss.
Dom gick ut och jag började spana efter vart Sandra kunde vara. Jag hade ju hängt med killarna hela kvällen (HELT SJUKT! ONE DIRECTION! JAG! AAHHHH!) så jag visste inte om hon gått eller. Nej, hon hade inte gått. Hon stod i baren med samma kille hon hängt med i onsdags. Jag funderade på att gå dit och säga till henne att jag går hem men jag bestämde mig för att krångla till det lite och inte störa deras prat, så jag gick ca 10 meter bakom killens rygg och försökte fånga Sandras uppmärksamhet. Jag lyckades och hon kollade på mig och jag mimade: I AM GOING HOME. Samtidigt gjorde jag charader och visade vad jag menade med händerna. Hon nickade och vände uppmärksamheten mot killen igen.
När jag gått ut gick jag längst gatan mot caféet (Det var den ända vägen hem jag kunde: Caféet och sen hem), såg jag en kille som jag tyckte att jag kände igen som stod lutad mot en tegelvägg längre fram. När jag kom närmare såg jag vem det var. Niall. ''Vad gjorde han här?'' var den första frågan som dök upp i mitt huvud. Jag funderade på att fråga , men det behövde ju inte jag bry mig om, så jag struntade i det. Jag tittade på honom, han såg helt förstörd ut. Kanske inte helt förstörd, men riktigt bra såg han inte ut att må. Undra om det var något som hade hänt? Tänk om han hade en ''hemlig'' flickvän, som hade gjort slut. 
Jag övervägde att gå förbi, men jag kunde inte motstå att gå fram till honom.
''Hi.'' sa jag osäkert och han flyttade blicken från marken till mig. Jag såg in i hans blåa, underbara ögon.
''Hey.'' sa han och log smått.
Jag skulle precis fråga om det hade hänt någonting, men jag ändrade mig. Vi hade ju bara ''känt'' varandra i några timmar. Han kanske inte ville stå här och öppna sig för mig...
''In a hurry?'' frågade han, jag tittade på klockan som satt på min handled. Kvart över tre visade den. Jag skakade på huvudet. Vanligt vis skulle jag ha lagt benen på ryggen och sprungit hem på en gång. Men då kom jag på, att jag bor själv och jag hade ingenting att gå upp och passa imorgon.
Han tittade bort mot en bänk och tittade sedan undrande på mig. Jag förstod direkt vad han menade, så vi gick och satte oss på bänken.
Niall verkade vara lite obekväm, och satt och höll på med någonting hela tiden. Han pillade med sina byxor och drog i sin tröja. Lite gulligt faktiskt.
''Rebecca, I have to ask you something.'' sa han tillslut. Han stirrade in i väggen rakt framför oss, och jag började tro att det var mig han hade problem med.
''Okey...'' sa jag. Ja, jag kunde ju inte säga så mycket mer.
Helt plötsligt började en mobil ringa, och det var inte min. Eftersom att då skulle "Only Girl" spelas.
''Hey.'' svarade Niall ,när han hade fiskat upp sin mobil ur fickan.
''Okay, I'm coming.'' sa han strax där efteråt och la efter det på.
''I'm sorry, I have to go, the guys are about to leave.'' han gav mig ett ursäktande leende och ställde sig upp.
Jag ställde mig också upp, skulle han fråga saken nu eller?
''See you on Sunday!'' sa han innan han kramade om mig hastigt. Kramen var snabb, men den var ändå mysig och varm. Precis som hans leende och ögon.
Vi släppte greppet om varandra och han började gå.
Just nu var jag så varm innombords så jag skulle kunna göra en glädjedans. Men det var ju tur att jag inte gjorde det, för när Niall hade gått en stund så vände han sig om.
Han log mot mig, men man kunde fortfarande se att han var ledsen för någonting. Jag ville så gärna veta vad som hade hänt. Men jag kunde inte motstå lyckan som bubblade inombords.
Niall James Horan hade kramat mig...
__________________________________________________________________________________________________

Kapitel 6 hade vi där! Hoppas att ni tycker det är bra! Tack för kommentarer och om ni undrar något är det bara att skicka en fråga i ''frågerutan''! Kommentera mycket nu så kommer kapitel 7 inom kort!

P.S: Det vita längst upp i ''tillbakablicken'', ska egentligen inte vara där. Men det gick inte att få bort... Hoppas att ni kan läsa iaf.

//Blondinen och Brunetten :)

''Are you with me to a party tomorrow night? Same place as yesterday.'' EN TILL FEST?! Gjorde dom inget annat här?!? Men man måste ju ändå hänga med... Det var ju riktigt kul igår! Plus att jag fick se One Direction LIVE! Eller ja, Harry, Zayn och Niall live. Men skulle jag gå imorgon igen?! Hade inte festat på länge och sen två fester på raden... VILKET STÄLLE! "

______________________________________________________________________

Rebeccas perspektiv-

''Will you ,Rebecca?" Jag drogs från mina tankar och tillbaka till verkligheten... Synd, gillade tanken på hur Niall och Harry kollat på mig...

''Öhm... Yes,yes, yes! Of course!'' Jag log, jag log lite överdrivet kanske, men jag var så stolt över att jag blivit en sån fest-nisse.

"So, do you like London so far?" Hon skrattade lite "diskret", tror att det var för mitt flin...

"I LOVE it!"

''Great! Have you met some hottie yet? It lives a lot of hotties in your area!"

"Well, I don't know..."

"What? Do you have a boyfriend?!" Hon lät chockad...

"No! of course not!"

Vi skrattade, fastän det inte varit kul, men det kändes bra. Allting var så lätt tillsammans med Sandra, och det var RIKTIGT skönt! Riktigt skönt att bara kunna vara sig själv utan att någon ska kommentera och hålla på. Jag kände många sådana personer. Som först och främst inte var sig själva, och gjorde så att andra inte ville vara det heller. Det är bara sorgligt med såna människor, tycker jag. Men nu är jag i London, och då ska inte såna personer komma och hemsöka mig i tankarna. Nu ska jag ha kul! Jag och Sandra sammanstrålade upp för gatan eftersom att vi båda skulle åt samma håll.

''Okay, we meet here then, at eight o'clock ,tomorrow!'' sa Sandra och jag nickade. Hon log stort.

''Great! Maybe you meet those boys again?'' sa hon glatt och gjorde små applåder med händerna.

''Shut up!'' skrattade jag och hon skrattade också.

''See ya!'' sa hon sen och vände sig om. Jag började också gå, fast åt mitt håll då. När jag kommit in innanför dörren till min lägenhet och tagit av mig ytterkläderna blev jag genast rastlös. Jag började med att sysselsätta mig med att packa upp det sista och vika in alla kläder i den stora garderoben, jag hade mest med mig "svenska" snygga klänningar, men jag kunde ju alltid åka och shoppa. Jag var inte världens shopping fan, men nu när jag var i London var det ju en helt annan sak.

Jag bestämde mig för att gå ner och köpa ett par skor (hade bara några par med mig). Jag tänkte ta bussen till centrum och sedan gå till någon ''billig'' skoaffär. När jag kom in till centrumet så fick jag syn på en skylt med en sko på. Ja, det var ju rätt så uppenbart att det var en skoaffär så jag gick dit. Affären var stor och hade väldigt mycket skor. Alla möjliga modeller i alla olika färger. Jag började genast leta runt bland alla skor. Priserna var låga och jag hade inte så mycket skor så jag slog till med tre stycken par.

Ett par rosa tygskor, ett par svarta ballerinaskor och ett par kilklackar. När jag hade kommit ut ur affären hade ett stort gäng tjejer samlats på torget. Jag kunde höra små skrik ibland, och jag undrade var det var som stod på.

''Det är nog säkert någon kändis...'' tänkte jag, jag började gå mot det hållet. Inte rakt mot klungan utan jag skulle bara gå förbi för att se vilka det var.

''Niall, can you sign my shoe?'',''Harry, can I take a picture with you?'' ''Zayn, can I get your autograph?'' "Louis, can you sing this song to me?"

Wow, så det är One Direction? Jag sneglade dit och kunde skymta de tre killarna jag hade sett på klubben här om dagen. Jag tänkte tillbaka på kvällen, jag hade fått ögonkontakt med både Harry och Niall. Och sen hade dom sneglat på oss väldigt mycket resten av kvällen. Jag stod och tänkte på det ett tag, dom hade väldigt fina ögon... Både Harry och Niall. Och fina leenden.

Jag kom tillbaka till verkligheten och kom på mig själv med att stirra på dom. Det verkade inte som att dom hade märkt det som tur var. Men innan jag avbröt stirrandet så såg jag att Niall tittade på mig. När jag insåg det så började jag rodna. Han log stort mot mig och jag log tillbaka. Det var sedan ett fan som började prata med honom så han avbröt kontakten. Jag bestämde mig då för att gå hem så jag gick tillbaka. (Snacka om pinsamt, tänk om någon hade sett att jag gick dit, ställde mig där i några minuter, och sedan gick tillbaka...) När jag gick förbi klungan med tjejer igen så mötte jag ett annat fint ansikte. Det var Harrys. Han log lite lagom flörtigt och jag skrattade lite för mig själv. Jag gick snabbt förbi resten av folksamlingen som växt mer och mer. Påsen med skorna hängde på samma arm som handväskan där jag hade mobilen i, så att det blev lite svårt när det började ringa med ljudet på högsta volym...

Blev lite pinsamt när "Only Girl" började spelas. Eftersom att jag verkligen inte var den enda tjejen. Inte här i alla fall. Jag släppte snabbt påsen med skorna och tog sedan upp mobilen och svarade innan jag ens hann se vem det var:

"Hey, it´s Rebecca."

"Hej gumman! Mamma här!"

"Åh! Hej Mamma! Vad kul att du ringer."

"Jo men det är väll klart!... Du gumman, hur mår du? Har du det bra? Vart är du? Jag hör röster i bakgrunden."

Kul, nu började hon med en av sina utfrågningar igen...

"Mamma lugna ner dig! Jo tack, jag mår bra, jag har det bra och jag har just varit på stan och köpt skor och är på väg hem nu."

"Okej! Fanns det snygga skor i England?"

"Ja det fanns det! Men du mamma, kan jag ringa upp dig sen? Det är otroligt mycket folk här."

Det var sant. Det hade blivit proppfullt här nu och jag hade blivit lite puttad från alla möjliga håll.

"Jo men självklart! Ha det bra!" Vi la på och jag tog min skopåse och började gå mot bussplatsen.

Fredag kväll , på klubben

Nialls perspektiv-

Jag satt i ett hörn på klubben med resten av killarna. Vi hade haft en rätt så soft dag, träffat massor av fans på stan och bara chillat. Sen hade vi bestämt oss för att gå hit. Jag hade såklart hoppats på att få se tjejen här igen. Men det klart, jag hade ju redan sett henne en gång idag. Helt plötsligt stod hon bara där, och jag stod bland fansen, och hade ingen chans att gå och prata med henne. Hon hade ett sånt underbart leende. Så fort hon log, så var man tvungen att le tillbaka. Jag såg också att hon kollade på Harry som hade sitt flörtiga leende alla tjejer föll för, visst hon hade inte svimmat, men ändå.

När jag spanat ut över baren och dansgolvet för typ tjugonde gången, bestämde jag mig för att det kanske var bäst om hon ändå inte kom, för då skulle säkert Harry lägga in första stöten ändå... Men jag kunde inte sluta hoppas på att hon skulle komma...

"Hi!" En smal, blond tjej kom fram till vårat bord.

"Can I get an autograph?" Hon tog fram en penna och ett litet block och log lite blygt, det var troligen första gången hon var här för det var inte vanligt att stammisar som vi själva var (Detta var bästa nattklubben enligt oss) kom fram till oss och bad om autografer och sånt.

"Sure!"sa Liam och Harry i mun på varandra och vi skickade runt blocket och pennan så att alla kunde skriva. Jag var sist och när jag gav henne blocket och pennan tog hon emot det men stod ändå kvar.

"Thanks!" sa hon plötsligt och kramade mig snabbt. Crazy. Sedan småsprang hon iväg till sina kompisar som var som exakta kopior av henne och dom började tjattra och skrika lite smått.

"Wow, she was weird" sa Louis och skrattade lite.

"Yea..." sa Harry och tog en klunk av drinken han köpt i baren. Själv hade jag inte köpt något än.

"So, Harry... Have you seen the girl that we saw the other day yet? ?" undrade Zayn som bara suttit tyst sen vi kom hit, han var pratglad ibland men kunde också vara väldig tyst av sig.

"Ooh, a girl! What girl? Is she nice? How does she look? Why have'nt you told me Harry? Is she here?" Louis öste frågorna över Harry, men man såg att han bara gjorde det för att jäklas. Jag kände mig lite illa ute, hon var i stort sett redan hans, i alla fall enligt Zayn och Louis. Harry såg sig omkring, sedan log han. Louis tittade undrande på honom. Sedan förstod han och han sa:

"Oh, she IS here!"

Jag tittade förvirrat på Louis och Harry. Var hon här? Jag tittade åt det håll Harry tittade och där stod hon. Hon var här med samma tjej som hon var här med förra gången. Och på sig hade hon ett par väldigt tighta ''lackleggings''. VARFÖR? Varför var hon tvungen att göra det så svårt? Hon var så himla snygg! Och jag visste att Harry skulle få henne, jag visste att jag skulle få vara tvungen att ge upp hoppet. Ge upp hoppet om att hon skulle bli min. Om jag hade tur så kanske hon är oschysst. Men jag får en stark känsla av att hon inte är det. Oschysst alltså. Jag mötte hennes blick. Hon log stort och jag log tillbaka. Jag skulle göra vad som helst för att få se det där leendet på nära håll. Hon tittade på dem andra killarna också. Harry vinkade lite och hon vinkade tillbaka. Neje, vinkningen var ju min grej! Jag såg att hennes kompis puttade till henne lite i sidan och dom gick mot baren.

''Wow, she is really hot!'' utbrast Louis.

''Dude, you have a girlfriend!'' sa Liam till honom.

''And a boyfriend!'' la han sen till och tittade på Harry.

''Yeah! I know!'' sa Louis och satte sina händer på Harrys kinder och började prata med honom som om han var en liten bebis.

''It's me and you Harry, it's me and you!'

'Harry försökte streta emot. Och både jag och Zayn skrattade, Liam satt och log mot dem. När Harry hade snirklat ur sig Louis grepp så sa han:

''I think i should ask her out.''

Nu kommer det, nu kommer ögonblicket då jag måste komma över henne och ''ge'' henne till Harry. Egentligen är det väl inte så mycket ge... Jag har ju aldrig haft henne. Så jag nickade och killarna instämde med nickningar och Louis sa:

''I think so too!'' Harry ställde sig upp och Louis sa:

''Good luck man!'' Harry gick sedan iväg och jag suckade. Som tur var märkte ingen att jag gjorde det. Jag iakttog dem diskret medan dom pratade. Det verkade gå väldigt bra för Harry för båda skrattade och log stort mot varandra. Ååh, kan inte hennes kompis bara komma och typ avbryta dom? Jag såg henne inte i närheten och jag suckade igen. Nu däremot så märkte dom andra mig.

''Dude, what's up?'' frågade Liam. Jag skrattade lite för mig själv.

''Nothing, she's just beautiful...'' erkände jag. Åh nej, nu försa jag mig lite där tror jag...

''Yeah, she really is.'' instämde Zayn.

''You can think that she is from Sweden or something!'' sa Louis och jag log stort. Ja, dom var ju faktiskt lite ''kända'' för att se bra ut. Jag sneglade bort mot Harry, han gick hitåt. Och eftersig hade han tjejen. Åh nej, det här kommer bli svårare än vad jag trott.

''Everybody! This is Rebecca!'' sa han.

_______________________________________________________________________________________

Hoppas att ni alla gillade det! Fortsätt att kommentera om hur ni tycker om den och så! Kramar från Blondinen och Brunetten.

Hej allihopa!

Vi vill tacka så hemskt mycket för alla fina kommentarer vi har fått! Dom gör våra dagar! Och det värmer så otroligt mycket i hjärtat när ni skriver så fint! Vi vill också be så mycket om ursäkt för den dåliga uppdateringen på sistone... Båda har blivit sjuka och då är man inte direkt den piggaste på att skriva... Vi hoppas att ni stannar och läser, vi ska försöka att skriva till ett bra långt kapitel så snart som möjligt!

Och sluta inte att kommentera, era kommentarer är guld värda!

Måste passa på att fråga er också, HUR GLADA ÄR VI INTE FÖR VÅRA FINA KILLAR?!! Dom vann ju en BRIT award i tisdags! Jag vart asglad i alla fall!

Jaja, det var nog allt vi ville säga just nu! Ha det bra så ska vi försöka skriva ihop ett kapitel så småning om!

Niall's perspektiv-

Jag och grabbarna hade just kommit till klubben. Det var bara jag, Harry och Zayn som skulle dit. Louis och Liam kunde tyvärr inte följa med på grund av flickvänner och gamla kompisar dom skulle träffa. Vi ställde oss i kön och småpratade lite med varandra. Harry pratade på för fullt om massa tjejer, allt från tjejer han hade träffat och tjejer han kommer att träffa. Zayn och jag kunde inte göra så mycket mer än att hålla med. Vi kom fram till vakten som släppte in allt folk och Harry hälsade glatt:

''Hey Toby! How are you?''

''Hello there! I'm fine! How are you guys?'' hälsade han hurtigt tillbaka.

''We're great!'' Toby log stort och släppte in oss. Tydligen så kände han väl Harry lite sen innan så det kanske var därför han inte frågade hur gamla vi var. Vi kom in i lokalen och musiken dunkade högt ur högtalarna, folk dansade, men endel stod också på sidorna.

''This will be fun!'' sa Harry entusiastiskt. Jag skrattade till och Zayn flinade. Vi satte oss vid ett bord och snart så frågade Zayn om vi skulle ha något från baren. Harry sa genast att han ville ha en öl och jag höll med.

Jag såg mig omkring, det fanns många vackra tjejer i rummet. Men det var inte direkt någon som jag fastnade för och ville bjuda ut. Harry där emot satt och kommenterade de flesta tjejer i rummet.

''Wow, look at that ass!'', ''Oh, look at that one!'' ''She has very nice legs!'' var bara några av de meningar han fick ur sig. Ja, han hade ju i och för sig rätt, men på något sätt så kändes det inte bra att sitta och kommentera tjejernas utseende. Men i och för sig, dom gjorde väl säkert lika dant. Jag vände blicken mot ingången och just då så såg jag en tjej, en tjej som hade det lilla extra, det liksom sken om henne. Lokalen blev plötsligt så mycket bättre när hon kom in. Hon hade en tunn blus på sig och man kunde se hennes svarta bh där under, men det var ändå inte för inbjudande. Jag tittade på henne medan hon gick efter sin ''väninna'' till baren. Jag tittade på henne hela tiden, som om jag skulle missa något om jag inte tittade. Hon var så vacker, hon såg så glad ut. Det kanske var min tur nu, min tur att hitta en tjej. Harry avbröt mig i mina tankar och sa:

''Look at that chick!'' jag vände huvudet och tittade på honom. Han tittade däremot inte på mig utan rakt fram mot baren. Han tittade på tjejen, tjejen som hade lyst upp rummet, tjejen som hade väckt mitt hopp om att få en dejt.

Mitt liv sjönk sedan ihop, jag visste ju att Harry säkert skulle börja flörta med henne, och sen bjuda ut henne. Sen skulle dom ju säkert bli tillsammans och jag skulle alltid behöva leva med att jag såg henne först men inte vågade ta steget och bjuda ut henne. Men egentligen, hon kanske skulle säga nej, om jag bjöd ut henne alltså. Hon kanske vill ha Harry. Ja självklart! Alla vill ju ha Harry, inte mig, Niall...

Sedan började dom spela våran låt  ''I want''. Harry och Zayn skrattade lite och började sjunga med i låten. Jag kunde inte undgå att titta på tjejen igen. Hon diggade med i musiken och jag log smått för mig själv. Låten avslutade sedan och sen började ''Miami 2 Ibiza'' spelas och många ställde sig upp och började dansa. Inklusive den snygga tjejen. Jag tittade på henne när hon stod rörde sig i takt till musiken. Hon var inte helt vild på dansgolvet som hennes kompis verkade vara. Hon skakade på både höfter, armar och huvud. Jag märkte att Harry också tittade på henne.

Harrys perspektiv-

Wow, den där tjejen var ju helt gränslöst het alltså. Henne skulle jag få på fall, helt klart! Jag skulle fråga killarna sen vad dom tyckte. Jag sneglade på Niall och Zayn. Zayn sjöng med i låten och diggade med till musiken. Och Niall satt och tittade på något. Jag tittade ditåt han kollade och jag såg att han tittade precis på den tjejen som jag hade spanat in. Han tittade på henne överdrivet mycket. Han brukade aldrig vara så fixerad av tjejer som jag. Eller fixerad kanske han inte var, men han kollade väldigt mycket på den där tjejen. Som om hon var den ''första kärleken'' eller nåt. Läbbigt... Jag knuffade till honom på armen och sa sedan tyst till honom:

''Take it easy, it's a girl.''

Han tittade förvånat på mig och nickade.

Låten hade avslutats och jag såg att tjejen hade satt sig på en barstol. Hon såg sig omkring och fastnade med blicken på mig. Våra blickar möttes, men jag tittade snabbt bort. Hennes blick vandrade sedan bort till Zayn och sen på Niall.

Niall's perspektiv-

Jag såg att tjejen tittade på oss. Hennes blick vandrade från Harry till Zayn. Och innan jag visste ordet av så hade jag drunknat i hennes underbara ögon. Jag kände hur jag blev varm i hela ansiktet. Åh nej, här sitter jag och rodnar för världens underbaraste tjej. Eller det vet jag ju inte, om hon är världens underbaraste. Men jag tror det. Hon rodnade också och jag log stort. Gud vad hon var söt när hon rodnade! Jag måste lägga in en stöt nu! Annars kanske Harry får henne. Jag vinkade lätt. Oh no, sitter jag här och vinkar nu också? Hon vinkade tillbaka och jag blev varm inombords. Tjejen med stort T vinkar tillbaka!

Jag såg sen hur hon plötsligt blev helt stel. Åh nej, vad har jag gjort nu då? Var det vinkningen? Eller Harry? VART ÄR HARRY?! Jag andades sedan ut när jag såg att han satt lugnt och fint kvar bredvid mig. Han skrattade lite.

''I think she has figured out who we are.'' sa han lågt åt mig. Jag tittade på tjejen och hon mötte min blick. Men jag tittade snabbt bort igen. Jag får inte börja rodna nu! När jag sedan tittade upp för ett nytt försök så var hon inte där. Åh nej, Harry! Vart är Harry?! Sedan blev jag lugn igen när jag såg att han fortfarande satt kvar vid bordet. Jag kanske borde sluta ta för givet att det är Harry som har gjort någonting... Han är ju faktiskt väldigt schysst och som en bror för mig. Jag hade bara oturen att spana in samma tjej som han. Jag hittade tjejen bland vimlet av människor, hon stod och pratade med sin kompis. Kompisen tittade på oss och log.

''Her friend is hot too!'' sa Zayn plötsligt. Jag och Harry stirrade på honom, hur visste han att vi hade spanat in henne? Det kanske inte var så svårt att undvika, vi var ju inte diskreta av oss.

''Yeah, she used to be here often.'' sa Harry och jag nickade.

''Do you think I should ask her out?'' frågade Harry. Och där förstördes min dag. Jag kan ju inte direkt säga : Nej Harry det tycker jag verkligen inte! Jag försökte att säga att det fanns ju många tjejer här inne som han kunde bjuda ut.

''Maybe she has a boyfriend!'' sa jag och sneglade på henne. Harry och Zayn tittade också på dom och Harry sa:

''Maybe she does'nt have a boyfriend!'' utbrast han och log stort.

Kvällen gick och till min glädje så fick Harry aldrig chansen att bjuda ut henne. Men det fick ju inte jag heller. Jag skulle så gärna vilja veta vad hon heter. Jag skulle så gärna vilja prata med henne.

___________________________________________________________________________________________________

Sådär ja! Hoppas att ni gillar kapitlet! Kommentera så att vi får veta vad ni tycker! :D Tack för kommentarerna på förra kapitlet! Kommentarer är det bästa som finns! Haha!

// Brunetten

Jag tittade på den blonde och han mötte min blick. Jag såg att rodnade lite, och jag kom på mig själv med att rodna tillbaka. Han vinkade lätt och log mot mig. Jag vinkade smått tillbaka och synade alla tre killarna igen. Jag kände igen dom...

''VA FAN! Det är ju, neh! Det kan väl inte va dom!''

_____________________________________________________________________________________________________

Rebeccas perspektiv-

ONE DIRECTION! Va fan! Nej för sjutton! Allvarligt?! WTF! Det krävdes inte mycket alkohol för att få mig att bli vimsig. Nej, jag kanske måste gå hem nu...

Jag tittade på killen med det lockiga håret. Han skrattade lite diskret. Troligen för att jag måste se helt galen ut! Som om jag hade sett ett spöke eller något. Jag tittade på de andra två. Den blonde tittade också på mig, men när jag mötte hans blick så tittade han bort. Och den tredje tittade någon helt annan stans, som om han var i en annan värld. Rätt så gulligt... Nej nu får jag väl ge mig!
Sandra kom gående mot mig, lungt och slapp. Ljudet från högtalarna gjorde det svårt att tala, men jag gjorde ett försök och sprang fram till henne:
"Oh my god! Sandra, you will not believe me! Look there!" Jag pekade "diskret" bakåt med tummen. "One direction! Or I think that it is One Direction..." Hon tittade idiotiskt på mig så jag fortsatte: "The band! But there two more!'' Jag började förklara mer om vilka det var, hur dom var kända. Men tillslut så tystade Sandra mig och sa:

''I know who they are! They use to be here sometimes, but it's so a waste of time to flirt with them. They have never made out with someone here. What I have seen...'' Hon tittade på mig med en road glimt i ögat.''But it doesn't matter. Boyband guys are not my type, they are too cute. But the guy on the right is hot. He is a little more ''badboy''. A little more my type.'' fortsatte hon och tittade sedan på dom. 

''Dont look!'' utbrast jag, men hon flinade bara. "Grabben till höger..." tänkte jag och vände mig om. Zayn. De tre killarna satt och pratade med varandra. Alla sneglade lite åt vårat håll. Kul. Nu snackar kändiskillar om oss, fast säkert om hur mycket vi stirrade. Jag kollade bort och knuffade till Sandra så att hon också gjorde det. 
"Come on! Let´s go dancing!"ropade Sandra och drog med mig en bit bort där det stog fullt av människor och dansade.

Sandra följde med mg hem efteråt och gick sedan hem själv. Hon hade varit snäll och sagt nej till en kille hon flörtat med som frågade om hon ville ta en promenad med honom för att istället följa med mig. När hon lämnat mig vid lägenheternas entré gick jag upp till min dörr och fummlade lite innan jag fick upp låset. Jag fixade mig och gick sedan och la mig. Innan jag somnade kollade jag snabbt på klockan. Halv två. "Skaplig tid." tänkte jag innan jag somnade...

Nästa dag var det Torsdag och min sista arbetsdag denna vecka, dagen gick ungefär precis som dagen innan.
Efter jobbet kom Sandra fram till mig:
"So, last working day this week. How has it been?"
"Good, thanks!"
"Are you with me to a party tomorrow night? Same place at yesterday." EN TILL FEST?! Gjorde dom inget annat här?!? Men man måste ju ändå hänga med... Det var ju riktigt kul igår! Plus att jag fick se One Direction LIVE! Eller ja, Harry, Zayn och Niall live. Men skulle jag gå imorgon igen?!  Hade inte festat på länge och sen två fester på raden... VILKET STÄLLE!!
______________________________________________________________________________________________
Sorry blev en liten del men jag hinner inte skriva mer på det ikväll. /Blondi. :-)

Vi skriver "DEL 2"så snart som möjligt. (DET VAR ETT SÅNT KORT SÅ VI DELAR UPP KAPITEL 4 I TVÅ DELAR.
Kramar! /Brunetten och Blondinen

Förlåt för att det blev så konstigt med textstorleken och färgerna i det förra kapitlet! Vi ska försöka att fixa till det. Hoppas att det gick att läsa ändå... / Brunetten och Blondi! <3<3

"Rebecca! Can you take over here for a minute?" sa Lucy. Hon lät väldigt arg. "Åh nej, hoppas att det inte är mig hon är arg på!" Tänkte jag och gick osäkert ut ur köket.
När jag kom ut i caféet möttes jag av en väldigt arg Lucy och bakom henne stod en lång, smal tjej.
Om jag vore henne skulle jag vara rätt så orolig nu, tänkte jag när jag sedan tog över kassan."
_________________________________________________________________________________

Rebeccas perspektiv-

Det var Sandra som hade kommit, jag hörde röster inifrån köket medan jag tog emot kunderna:

Jag tänkte efter, jag kände ju inte henne. Men när hon ändå frågade så kunde man ju inte säga nej. Hon verkade ju inte vara värsta psykfallet... Till slut så bestämde jag mig för att hoppa på.
''Of course!'' Jag log stort och hon log tillbaka.
På väg in till själva ''London'' pratade vi om allt och inget. Jag berättade att jag kom från Sverige och hon sa att hon hade varit där en gång förut. 
''It was really nice! Cute boys and stuff, you know!'' sa hon och jag skrattade.
''So there are no cute guys here ,or what do you mean?'' frågade jag henne och log.
''Of course there are! But we have more hot guys!'' svarade hon och skrattade. Vi hade nu kommit in i själva stan och här gick det massor av människor på gatorna. Många gick lättklädda och bar solglasögon. Endel hade till och med blivit lite solbrända. ''Redan? Bäst att jag ligger i då!'' tänkte jag för mig själv. När jag gick där och dagdrömde om hur jag skulle bli brun så avbröt Sandra mig och frågade:
''So, you've been partying here yet?'' 
''No, I came here yesterday. So it has not been time to.'' svarade jag.
''Okay, then you have to come tonight!''
''What?'' frågade jag. Party på en onsdag? Bjöd hon med mig?
''Tonight it's party time, you have to come!'' sa hon som om det var världens självklaraste grej.
''If you do not want to stay home alone...'' sa hon sedan ironiskt och visste att jag skulle haka på.
''But we're going to work tomorrow!'' protesterade jag, hade hon helt glömt bort det?
''You're such a mom!'' utbrast hon. Då insåg jag, jag är i London, jag är 17 år,det är sommar, Sandra här är snäll och bjuder med mig på fest. Fast hon inte känner mig. Varför ska jag vara tråkig och sitta hemma när jag kan hitta på något kul?
''Okay then!'' sa jag sen och hon log stort.
''Great! We meet here at eight o'clock!'' Sa hon glatt och stannade sedan upp.
''Do you have something to wear?'' frågade hon mig, jag fortsatte gå och sa sedan högt till henne:
''Of course I have! I'm from Sweden!'' Sandra la armarna i kors över bröstet och frågade undrande:
''And what is so special about that?''

"Yes!" Hon fick lov att ropa för att jag skulle höra vad hon sa. Det hade just spelats "I Want" med One Direction, jag tycker att dom är riktigt bra och vem tycker inte att dom är himla snygga, haha! Men jag är inte som min ena kompis-ett "hyperfan" som gillar dom över allt annat. Det var från henne som jag visste vilka det var. Nu började en riktig "House music" låt och det var flera som gick ut på dansgolvet, inklusive jag och Sandra.

"I hope you have a good time here! Here you go!" Hon gav mig en liten nyckel och vi sa "Hejdå".
När hon gått satte jag mig på sängen, jag hade landat med planet tidigt imorse och klockan var bara halv fem, men jag var ändå trött och la mig ner föratt vila lite...
___________________________________________________________________________________________

Rebeccas perspektiv-

När jag vaknade tog jag upp min iPhone ur fickan och kollade hur mycket klockan var. 17:09. Jag hoppade upp ur sängen så plötsligt att jag fick lite ont i huvudet och såg stjärnor, så jag satte mig ner igen tills det gått över och gick sedan upp mot köket. 
När jag kom in i köket öppnade jag kylskåpet, som självklart var tomt. Jag var ju tvungen att gå och köpa någonting, magen kurrade , och jag behövde ju frukost till imorgon, och såklart middag för ikväll. Eller ja, middag för nu. 
Jag gick till hallen och satte på mig mina vita converse, som inte var så jättevita längre, om man kan säga så... Jag tog också på mig min ljusa jeansjacka ifall att det skulle vara lite kyligt ute.
 
När jag kom ut ur huset kom jag på att jag hade sett nått slags snabbköp längre upp på gatan från taxin. Jag tittade mig omkring men såg inget som kunde vara en mataffär. Då började jag gå uppför gatan, åt det hållet jag hade sett affären. "Någon gång måste jag ju hitta den." tänkte jag medan jag gick. Solen sken men det var ganska blåsigt, så det var tur att jag hade tagit på mig en jacka.
När jag hade kommit upp till gatans "slut" såg jag det lilla matstället jag sett från taxin. Det såg fräscht ut och liknade en snyggare version av Lidl, med en färgglad skylt där det stog: SUPERMARKET
med stora bokstäver. Jag gick in och såg att det var större än jag hade förväntat mig. Det var inte så mycket människor där och hyllorna stod inte så nära varandra som dem brukar göra i Sverige.
''Wow, jag älskar Storbritanniens mataffärer!'' tänkte jag för mig själv och flinade åt mig själv. Jag tänkte efter. Jag kanske inte behövde köpa så jättemycket idag. Det kan jag göra imorgon efter jobbet. Jag tog då en korg och började handla. 
 
När jag sedan kom ut i friska luften hade jag två påsar med mig. Jag hade handlat frukost och någon slags pasta carbonara som man bara kunde värma på i mikron så var det klart.
När jag var på väg hem såg jag en muskulös kille med kortklippt, svart hår springa förbi på andra sidan av den smala vägen, han mötte min blick och log lite lätt. Jag log tillbaka och tittade sedan bort. Jag skrattade lite för mig själv. Sedan undrade jag hur jag skulle hitta vägen till Café Gulliver där jag skulle sommarjobba under tiden jag var här.