Direktlänk till inlägg 9 juli 2012

Kapitel 20 - Dejt!

Av Hanna och Emma - 9 juli 2012 11:27

Jag sprayade i lite hårspray för att det skulle hålla sig mot vinden. I öronen satte jag ett par stora silverringar och sen var det klart. _____________________________________________________________________________________________________________ Klockan var snart sju och jag satt vid köksbordet och väntade på att Harry skulle höra av sig. Jag trummade med fingrarna på bordet och började nynna lite på "Call me maybe". Mobilen som låg på bordet lös upp och ''Only Girl'' började spelas. Harrys namn visades och jag svarade.

''Hi!'' sa jag glatt.

''Hey, I'm here now. What's the code?'' frågade han.

''2945.''

''Okey, I'm coming up!''

''Great!'' sa jag och la på. Jag gick sedan ut till hallen och satte på mig mina skor. När jag precis hade knutit färdigt den andra skon så plingade det på dörren. Oj, han hade kommit ihåg vilken våning jag bor på. Och vilken dörr också. Jag öppnade dörren och möttes av Harry som drog handen genom håret. Han tittade sedan upp på mig och log. Jag log tillbaka och sträckte ut armarna, han kramade om mig och släppte mig sedan.

''Are you ready?'' frågade han.

''Yes!'' svarade jag och tog min väska. Vi gick sedan ut ur lägenheten och jag låste. Vi gick till hissen och jag passade på att fråga vart vi skulle.

''You'll se.'' svarade han bara och flinade.

''Jahapp.'' sa jag och tänkte inte på att jag pratade svenska. Harry tittade på mig konstigt och jag fattade inte vad som var så konstigt.

''What?'' frågade jag.

''What did you say? YUHAPP?'' Jag skrattade när jag förstod att jag hade sagt ''jahapp''.

''Oh, I sad 'Jahapp', that's swedish for okay. Type.''

''Haha, okay!''

Vi gick längst vägen mot huvudgatan. När vi gick förbi Masons lägenhetshus kunde jag inte låta bli att spana efter honom, jag kände honom inte så väl men han verkade vara snäll... om man kan "tänka" sig att någon är snäll... Men han hade den där 'mystiska klicken' i sig. Jag glömde bort tanken om Mason så fort jag såg vad som stod parkerat rakt framför oss. En vit limousin! Shit! Det var väl inte vi som skulle åka i den? Eller? Om... Skulle jag verkligen kunna säga till Harry att jag gillar Niall? Det måste jag! Bara inte Harry hade tänkt att vi skulle göra något "expensive". Med limousine och allt. För det var nu klart för mig att det var vi som skulle åka i den. Vi var ca. 5 meter ifrån det stora, blanka vita fordonet och jag tänkte att jag måste säga något. Så jag sa den idiotiskaste saker jag kunde ha sagt: "Wow! Shall we go in this?!" Jag lät säkert som om jag aldrig hade sett en limo förr och bannade mig själv för att det lät så dumt. Han skrattade till och nickade. Oh my god.

''You didn't have to,'' började jag men han avbröt mig.

''But I wanted to!'' förklarade han och log. Jag kunde inte med annat än att le tillbaka. Han öppnade dörren till limousinen och gjorde en gest åt mig att jag skulle gå in i bilen.

''Oh what a gentlemen!'' Han log och hoppade sedan in i bilen efter mig.

Han satt mittemot mig och jag tog en extra koll på hans kläder. Han hade en vit t-shirt under en svart blazer. Och i bröstfickan hade han en röd ''näsduk''. På benen hade han ett par väldigt mörka jeans och så hade han ett par vita converse.

''You look great.'' sa han plötsligt och jag log lite osäkert. Varför var han tvungen att göra det så svårt.

''Thanks, you too.'' log jag.

Vi åkte en bit under tystnad. Enligt mig; PINSAM TYSTNAD. Men Harry kollade bara på mig och hade ett lite underligt uttryck på ansiktet. Det såg ut som... Jag vet inte hur jag skulle beskriva det för mig själv... Det såg ut som jag känner när jag träffar Niall. Som om 'I light up his world'. Jag undrade om det var så Harry kände för mig och mådde ännu sämre för att jag snart skulle dumpa honom, för en av hans bästa vänner. Tänk om jag skulle förstöra något mellan dom? Tänk om dom skulle bli ovänner?

Vi stannade på en parkering som verkade ligga mitt i London ungefär, men jag visste att jag inte har något lokalsinne, så jag frågade Harry när vi kom ut ur bilen:

"In Central London." var det ända svar jag fick och han log lite hemlighetsfullt. Jag blev genast nyfiken och kom på en massa frågor i huvet. Men jag frågade inget, för jag ville inte verka bli för uppslukad av det här. Då skulle han kanske ta signalerna fel...

Harry la armen runt min midja och vi började gå längst trottoaren. Jag blev pirrig och hoppades att det skulle vara en vanlig, sunkig pizza restaurang. Varför gjorde han det så svårt för mig!?!
Vi kom fram till en hyfsad stor restaurang och gick in för att beställa. Okej, jag visste vart vi skulle äta i alla fall (och det var inte på en lyx,lyx,lyx restaurang.)

När vi kom in så hade jag en otroligt vacker, vit restaurang framför mig. DET VAR HEMSKT! Varför? Varför? Varför? Han gjorde mina redan svåra ord ännu svårare! Medan jag var i mina tankar och funderingar hade Harry fixat ett bord till oss och han ledde mig till min stol. Ett bord för två. Som i alla romantiska filmer. Skit. Jag ångrade mig SÅ mycket att jag inte hade sagt "DET" tidigare, innan vi satt oss här. Men nu fanns en ny fråga. Skulle jag säga det nu och bara gå, och lämna Harry ensam här, eller skulle jag låta honom bjuda mig på mat, och sedan krossa hans känslor?

Harrys perspektiv-

Åh YES! Mitt val av restaurang var så lyckat! Hon såg så förvånad och överraskad ut! Hon var lika förvånad som när hon såg limousinen. Jag är så bra på att fixa dejter! Vänta här nu. Jag kanske borde bli dejtfixare? Nej, det kan jag ju inte bli. Jag är ju med i One Direction! Jaja, back to the real life!
Jag log mot Rebecca och hon klämde fram ett leende tillbaka. Hon var nog säkert så chockad eller överraskad, så att hon inte riktigt kunde få fram ett leende.
''Do you like it?'' frågade jag henne nyfiket. (Fast egentligen så visste jag ju redan vad hon skulle säga... JA!''
''Oh my god, Harry!'' sa hon med en ljus röst. Jag skrattade lätt åt henne. Lilla gumman, hon hade blivit så glad så att hon gick upp en oktav i tonläget.
''So, what do you want?'' Frågade jag henne sen för att inte bli för självsäker, jag menar, tänk om hon hatade det? Haha, nej. Hur kunde tanken ens falla mig in? Vem skulle inte gilla det här?
''Ehm, I don't know... Let's see.'' sa hon och tog snabbt upp menyn framför ansiktet. Jag log för mig själv och tittade på menyn.

Efter en stund så hade vi beställt och fått in vår mat och våra drickor. Rebecca hade ''lugnat'' ner sig och hon pratade i vanlig ton nu. Men hon verkade en aning spänd ändå. Som att hon var orolig eller något sånt. Inte riktigt bekväm.
Jag hoppas att hon kanske blir lite mer bekväm så småningom, eftersom att man kanske ville få till en kyss i limon på vägen tillbaka. Och kanske en utanför hennes dörr?
Ja, förra gången så hade det ju blivit ganska lyckat. Men jag tror att hon blev lite chockad då också... Varför blev hon så förvånad hela tiden? Jaja, hon hade ju besvarat kyssen i alla fall och hon hade ju lett mot mig efteråt. Så hon måste ju ha velat kyssa mig. Och så verkade det ju som att hon gillade den också. Ja, jag blir ju inte förvånad. Inte för att skryta nu men de tjejer jag har kysst har faktiskt sagt att jag är en bra kyssare.

Vi hade nu tagit oss till desserten och Rebecca såg fortfarande en aning nervös ut. Hmm, det här såg inte bra ut. Tänk om ''the kisser'' inte skulle få göra sitt jobb? Nej nu måste jag sluta, sitta och skryta om sig själv sådär. Fast det är ju ingen som hör så varför inte?
''So, ehm, Harry, I think, ehm, we kind of, need to talk...'' mumlade hon fram. Åh nej, den meningen kan inte betyda nåt bra...
________________________________________________________________________________________________
HEEEJ ALLA FINA!
Vi är tillbaka nu :)
Vi hoppas att ni finns kvar ;) Och vi hoppas också på att ni gillade kapitlet!
Kram på er! // Hanna och Emma

P.S: Vi menade inget illa mot Harry nu... Tyckte bara att det kunde vara lite kul om han tänkte så. xD

Allmänt · Kiss You

Dela

1Directionstories

11 juli 2012 01:10

Jättebra! Älskar att ni är tillbaka!
Ni äger tjejor! :D

http://www.1directionstories.bloggplatsen.se

Hanna och Emma

11 juli 2012 01:19

Tacktack!
Yes! We're back! :D

KAPITEL 44

Kommentarer (2)

Av Hanna och Emma - 5 december 2013 18:53

Han drog mig en aning närmare så att delar utav min kropp mötte hans och vi bara njöt av att vara så nära. Jag kände på mig att varken han eller jag var redo att ta det till det nästa steget, men den intima känslan som befann sig kring oss just nu rä...

Kapitel 43

Kommentarer (6)

Av Hanna och Emma - 26 juli 2013 19:27

"No, no! I mean, I wanna be with you! I really, really wanna be with you, Niall! But I just don't know if I want us to be public. Or... You know" "I know..." Ett leende spred sig på mitt ansikte, men sen så bleknade det bort igen. "But ...

Kapitel 42

Kommentarer (4)

Av Hanna och Emma - 7 juli 2013 23:21

Efter någon timme av förklaringar, och lite om hur vi träffades (inte så mycket om den delen med Harry dock) så ringde Zayns telefon. Det var Liam som just hade fått reda på att Paul hade kommit hem från Irland. Nu under den tid på sommaren då vi int...

Kapitel 41

Kommentarer (4)

Av Hanna och Emma - 22 juni 2013 17:52

"Ja, det finns ju rätt så mycket att hitta på, så vi blir nog inte uttråkade." Sa hon och tittade tillbaka på oss med ett lätt leende. Både jag och Elin höll med och vi började mumsa i oss utav vårat fika. Jag höll just på att ta en bams...

Kapitel 40

Kommentarer (7)

Av Hanna och Emma - 8 juni 2013 22:36

"Well, how did you hope I would react?" Jag gav honom ett frågande ansiktsuttryck till svar för hans ledsna och han tog flörtigt tag i mina händer och tittade in i mina ögon. "A little bit more like my reaction. Press me up at some wa...

Visa fler inlägg