Hey! :) Can we meet tonight? Talk. :) If you want to... Or perhaps we can take it another day? xx

 

Jag log mot det han hade skrivit och svarade:

_______________________________________________________________________________________________________________________________________________________________

 

Rebeccas perspektiv-

 

Jag väntade och väntade på svaret, det kändes som en evighet, men när jag kollade på klockan så hade det bara gått två minuter... Det vibrerade i telefonen och jag tog upp den så fort som jag kunde. Det var från Wordfeud! Yes!  Och det var från Niall. (Såklart, han var ju den ända jag spelade med nu.)

 

Yes!  :D Course :) Can we meet outside your apartment? I have never been in. :)

 

Hade han inte? Nej. Det var ju Harry som hade följt med. Och han hade, kysst mig... Jag ville inte tänka på det, då blev jag bara och tänka på hur jag sårat Harry... Jag skrev svaret istället:

 

Yes! :) And then you have to come inside! ;)

 

Jag skickade det men ångrade mig sedan. Han kanske tyckte att det lät som en sexerbjudan? Vem vet? Då kanske han skulle bli "rädd" och inte komma?

Svaret kom snabbt:

 

Okey! That would be fun! See you later! 

 

Bra. Då kanske han inte tog det fel ändå. 

Men när jag läste dom sista orden igen så kunde jag inte motstå att skriva ett svar:

 

Alligator! ;D

 

What? :)

 

See you later 'Alligator'!  :) Do you never say so? :o

 

What? :/No... I have never heard that. But it's funny!  :) It rhymes! :D Haha!  xD

 

Jag suckade för mig själv. Alltid jag som ska va den konstiga... "Ååh, du måste komma in också! Då ska du få se på ett och annat!" Gud va pinsamt.Och sen det här med Alligator... Men det trodde jag faktiskt att han hade hört förut. Jaja, ska väl försöka dra mig neråt.

 

För att dröja på tiden så tog jag trapporna ner och försökte räkna alla trappsteg. Men det gick inte så bra, eftersom att jag hela tiden blev distraherad av till exempel att Niall skulle komma... 

Jag hade äntligen kommit ner och jag ställde mig utanför porten. Det hade nog regnat lite grann för det var lite blött på marken och det droppade lite från träden. Solen hade nu tittat fram och fåglarna kvittrade, typisk svensk sommar... Fast i England då...

Tanken slog mig nu att han kanske inte visste vart jag bodde, men innan jag hann tänka så mycket mer på det så hörde jag någon ropa mitt namn. Jag hörde mycket väl att det var Niall så jag såg mig omkring och letade med blicken efter honom. Jag hittade honom snabbt. Han kom gående i en röd hoodie, och ett litet smile på läpparna. Jag vinkade lite lätt och han log stort mot mig. Han var nu inte så långt ifrån mig och jag såg att han var lite blöt i luggen. SÅÅÅ SEXIGT! Jag stod och övervägde om jag skulle gå fram och ge honom en kram men rätt som det var så hade han sina armar om mig ändå. Jag kramade tillbaka och lutade mig lite tillbaka. Han hade fortfarande inte släppt taget om mina höfter när han flörtigt sa "Hello sexy" och tittade ner på mina bara ben. Jag skrattade och sa:

"Hello to you too, you gangsta!" Och syftade på luvan han hade på sig.

Han log mot mig och släppte sakta mina höfter. 

"Come on!" Sa jag glatt och drog med honom in och han följde skrattandes efter.

Vi kom in i entrén och jag försökte välja mellan hissen och trapporna... Jag frågade Niall. 

"Stairs or elevator?" Och log mot honom. Han log tillbaka och gjorde sedan en fundersam min. 

"Ehm... I don't know... But if it is my chose... Elevator!" Nu var det så att Niall drog mig till hissen. "Do you want to press on the button, my lady?" Jag skrattade och tryckte sedan dramatiskt på knappen.

Hissen öppnades nästan direkt och ut kom två tjejer i cirka 18års åldern. Jag hade sett dom i huset förut och var rätt så säker på att dom bodde här. Tjejerna gick ut ur hissen och vi gick in. En av tjejerna som hade kollat lite extra på oss i smyg knackade den andra på armen och sa något på ett främmande språk. Jag hade nu tryckt på rätt - 7 - våningsnummer och dörrarna skulle stängas vilken sekund som helst. Nu kollade båda lite "diskret" och "osynligt" på oss och jag vände mig mot Niall. Han hade också sett dom och gav ifrån sig ett litet skratt när han såg mitt ansiktsuttryck - inte för att jag tycker att jag såg nå konstig ut... Men kanske det - och drog med mig längre in i hissen så att vi inte syntes om man kikade utifrån. 

 Niall höll mig tätt intill. Även när dörrarna hade stängts. Jag vart helt pirrig i hela mig. Jag kände bara att jag ville ha honom... Jag njöt av varje sekund tillsammans med Niall. 

 "You think they looked at us because they recognized you from One Direction or because you were so sexy?" frågade jag och drog mig ur hans grepp och la mina armar runt Nialls nacke istället. Han la sina armar runt min midja och drog mig närmare. 

 "Emm ... I hope the second option, but I think they recognized me." sa han och kollade mig djupt i ögonen. Jag såg något i hans ögon som var nytt, det var som spänning, känslor, kärlek (eller det är vad jag hoppas att det var).  

 Dörren öppnades. Det hade tagit otroligt lång tid, eller så var det bara jag. Niall släppte min midja men la sedan armen runt mina axlar. Vilket var enklare än att ha dom runt min midja för att han var längre än mig. Vi gick ut genom hissdörren och mot min lägenhet. Det var bara en korridor med fyra dörrar på varje sida. Enkelt. Jag gick fram till min dörr - dörr 53, jag hade memorerat det nu, precis som jag bestämt mig för att göra redan från början- och låste snabbt upp. När jag öppnade började jag tänka på en sak. Jag har ju inte städat!! 

 Ojoj! Shit! Ehm.. 

 Vi gick in i den smala hallen som ledde in i vardagsrummet. Hallen var hyfsat ren men jag kikade in lite i vardagsrummet, - där det såg ut som ett bombnedslag! - kunde jag inte tänkt på det tidigare!?

 "I need to do one thing first. Wait here. I'll come right back!" sa jag och drog av mig skorna, stängde dörren och skuttade sedan ut i vardagsrummet. Sen till köket.

 Och sist till sovrummet. Där det var stökigast. Jag drog ihop alla kläder - och körde in dom i garderoben - och bäddade sedan lite snabbt innan jag skyndade mig ut till Niall, som stod där, snygg, och hade just tagit av sig skorna.

''Sorry for that...'' sa jag och jag tog några steg närmre honom. Jag sträckte ut handen mot honom och han tog den.

''It's okay.'' sa han glatt och jag log stort mot honom. Han tryckte till min hand som låg i hans och då insåg jag hur bra det kändes. Det var inte obekvämt. Det kändes helt rätt.

''Come!'' sa jag och drog med honom in till vardagsrummet och satte mig ner i soffan. Han satte sig bredvid mig. Inte för tätt intill och inte för långt ifrån. Jag tittade ner på våra händer som var inflätade i varandra. Då kom jag på att han kanske inte ville hålla min hand så jag släppte taget. Jag tittade på Niall som också hade tittat på våra händer. Han tittade undrande på mig och jag förklarade:

''I just thought that you...'' Han avbröt mig.

''Just don't think.'' sa han mjukt och flätade in sina fingrar i mina igen. Jag log mot honom och han log tillbaka. Jag flyttade lite närmre honom och kände hans parfym. Säger bara en sak: YUMMY! Jag tog sedan ett djupt andetag och började prata:

''About this Harry thing...'' Jag sökte orden som kunde beskriva varför jag inte sagt något. Men hittade inget som var rätt, så jag beskrev det med en "lättare" känsla.

"I was afraid. I know it's stupid, but I couldn't say it." sa jag och kände att det började vattnas i mina ögon. 

"Oh, it's alright" sa Niall och släppte mina fingrar för att kunna krama om mig.

"It is not your fault that we like the same beautiful girl." Tårarna föll från mina kinder fast att jag försökte hålla tillbaka det. Jag ville inte verka som en gråtande fjant eller så... Niall kollade ner på mig och såg tårarna på mina kinder så han tog sina händer och satte runt mitt ansikte, och strök bort tårarna med sina tummar. 

"It's okay. We tell him together." han strök handen över min kind och jag log mot honom.  

 

Nialls perspektiv- 

Åh Gud, hur länge har jag inte drömt om det här?! Att få sitta tätt intill Rebecca, hålla hennes hand och stryka henne på kinden. Det här är rena rama himmel riket! Hon log mot mig och jag kunde inte undgå att le tillbaka. Hennes leende var otroligt vackert. Jag strök bort ännu en tår och hon tog min hand som var placerad på hennes kind. 

"It's just that I don't want to hurt him." 

"I know. I know." sa jag lugnt och kramade om henne ännu en gång. Jag strök henne försiktigt på ryggen. Jag släppte sedan taget om henne ifall att hon skulle tycka att det var en aning obekvämt att jag kramade henne. Det verkade hon inte tycka för hon lutade sig fortfarande mot mig. Jag kände mig så modig! Som om jag kan göra allt nu. Efter att hon sagt att hon gillade mig. Jag kände mig inte lika blyg längre. Och att få va med henne... Ja, det var underbart! Helt plötsligt började Rihanna sjunga från hennes mobil som låg på bordet framför oss. Telefonen lös upp och Becca suckade tungt. Hon lutade sig fram och tog mobilen, hon vände sig sedan mot mig och sa:

"Sorry, but it's my mum. Is it okay if I take this?"                                

"Sure." sa jag och hon drog med fingret över displayen.                   

"Hej mamma!" sa hon och flyttade sig en liten bit ifrån mig och rätade på sig.

Nummer 1: "Kom tillbaka!" Jag började redan sakna att ha henne i mina armar, fast hon satt typ 3 decimeter bort.