Det bästa är ju egentligen att prata med henne. Men tänk om hon inte känner det samma? Hon kanske ler ännu större till Harry, kramar honom ett snäpp längre?
Jag måste prata med henne.
____________________________________________________________________________________________________
Rebeccas perspektiv-
Vi hade nyss lämnat fikastället där vi hade suttit den senaste timmen. Jag och killarna var nu på väg hemåt. Harry hade lagt sin arm om mig och handen hade han placerat på min midja. Jag hade inga problem med det, men det kändes bara inte rätt... Men jag lät den vara där. För att undvika att såra honom.
Han böjde sig ner lite och viskade till mig:
''I can follow you home. If you want.'' sa han vänligt, och jag svarade honom.
''Yes please.'' Jag märkte att han log lite. Jag sneglade bort på Niall som gick nästan längst bort ifrån mig. Han mötte min blick och tittade sen snabbt ner i marken. Hade jag sett fel, eller såg han lite besviken ut? Sorgsen? Ja, jag vet inte riktigt vad det var... Men något var det.

''I WANT TO BE WITH HARRY!'' ropade Louis.
''Yeah!'' ropade Harry och Louis omfamnade Harry i en kram.
''Okay, then I want to be with Becca.'' sa jag och la en hand på Beccas axel.
''We so gonna win!'' sa hon och vi 'highfivade'.

''Hey, no she isn't, she is my friend.'' svarade han lugnt, och han tog inte bort armen från mina axlar.
''Okay...'' sa tjejen skeptiskt och frågade sedan Harry:''Can we take a photo?''
Han nickade vänligt och tog nu bort armen. Tjejen gav kameran till mig och jag tog glatt emot den. Harry böjde sig ner lite för att komma i jämn höjd med tjejen och jag tryckte på knappen. Det klickade till och jag kollade på bilden så att ingen av dom blinkade eller så. Tjejen hade en överlycklig min på bilden och Harry såg fantastisk ut. Fast, ja, han hade väll tränat vääldigt mycket på att ta kort med folk. Han var ju kändis liksom. Ingen hade blinkat och den var riktigt fin. Jag gick fram till tjejen och Harry och gav henne kameran.

"You're look beautiful!" sa Niall tyst till mig när vi gick upp för en kort dörrtrappa. Han sa det så tyst att jag inte tror att dom andra hörde... Det kanske var meningen? Vad menades med det? Eller så inbillade jag mig bara en massa saker.

Rebecca blir med på Bowling med oss! Oooh! YEAH! , Oo,I'm a lucky, lucky man! Vi kom ju inte bara hit för att ta en fika och berätta det. Utan också för att vi alla gillade henne, som vän eller som "vill va mer än vän". Så vi ville träffa henne. Vi hade diskuterat det på vägen hit, och kommit på att det nog va för att hon var så snäll, och rolig.

"Do you want something?" frågade jag och ställde mig framför honom.

    _____________________________________________________________________________________________________

''So, if you really like this girl... I think you should fight for her.'' Jag tittade förvånat på honom. Kämpa för henne? Det kanske inte var en sån dum idé. Och om jag inte kunde ''kämpa'' för henne, så skulle jag ju kunna vara den som står vid hennes sida, vara en axel att gråta mot. Jag ville inte vara taskig mot Harry, eller Becca, så jag skulle spela snällt. Sen får vi väl se hur saker och ting går.

_______________________________________________________________________________________________________________________________________________________

Nialls perspektiv-

Vi var nu hemma hos Harry och Louis. Liam hade inte berättat för alla om mina "bekymmer", och det var ju skönt. Och nu höll Harry på att babbla om att Becca var ungefär lika snygg som Rowan Atkinsons dotter. Enligt mig är Rowans dotter bara tillgjord och Rebecca är mycket, mycket snyggare. Men visst hade Rowan Atkinsons dotter snygga 'boobs' och hon var het, men på ett annat sätt än Rebecca.
Nej, nu fick jag inte vara sur på Harry. Han hade ju inte gjort något mot mig... Jag sköt bort the bad feelings och fokuserade på samtalet.
"Do you know where she works?" Frågade Louis. Jag svarade:
"She works at Gulliver Cafe."
"Shouldn't we go and grab a coffe there?" Frågade Louis.

''Yeah, that sounds good!'' sa Harry glatt och fortsatte sedan:

''When?''

Liam kollade på sin mobil.

''What about, now?''

 

Rebeccas perspektiv-

 

Jag kom till jobbet klockan kvart i 9. Sandra var inte där, men det var jag inte så förvånad över. Lucy var däremot där och hälsade glatt på mig.

Jag hälsade tillbaka och gick till vårt lilla personalrum där man kunde lägga sina saker och så vidare. Jag satte upp håret och tog på mig förklädet innan jag gick ut i cafét. Jag ställde mig bakom kassan och tog upp min mobil. Jag gick sedan in på wordfeud och svarade på Nialls senaste meddelande.

 

Haha! K :D So what are you doin up 08.45?

Han svarade rätt så snabbt:

Ehm... The sun woke me up. And you?

 

Work...

 

Aha. XD

 

Jag la ner mobilen i fickan. Jag tittade ut genom fönstret och mitt humör blev på topp när jag såg vem som var på väg in. Nej, det var inte Sandra, inte One Direction och inte Rihanna.

Det var våran kock/bagare George som kom in genom dörren. En ganska stor och kraftig man, i sina bästa år, som han brukar säga. Han är alltid glad och hans humör smittar lätt av sig. Speciellt när han står i köket och visslar och sjunger. I torsdags hade det varit Biebers Baby som han sjöng. Så den hade man hört ett antal gånger, i ett antal olika tonarter. Han log stort mot mig och hälsade glatt:

''Hallo! How are you honeypie?''

Jag svarade att jag mådde bra och han nickade. Han vände sig sedan mot Lucy.

''And hello to you, beautiful lady.'' sa han artigt och bugade lätt. Hon fnissade till och man kunde se att hon rodnade lite.

Jag skrattade lite åt George och frågade honom sedan:

''What's on the GeorgeTunes today?''

Han skrattade glatt och svarade:

''I think it's going to be Love Me Tender, and then you will hear... Call Your Girlfriend by Robyn.''

''Great!'' sa jag glatt innan han gick in till köket och började greja.

 

Tjugo minuter senare hade vi öppnat och var igång med frukosten. Och likaså var George som gick runt och nynnade på Love Me Tender i köket. Lucy var lite irriterad över att Sandra inte hade kommit än, klockan var 09:10 och hon skulle ha varit här för tio minuter sedan. Jag slappnade av när hon fem minuter senare -kvart över- kom inrusandes.

Lucy gav henne en ond blick, och Sandra log prövande mot henne. Lucy bara skakade på huvet och återgick till jobbet i kassan. 

Jag, som inte hade någon att servera skyndade mig efter Sandra som hade gått in i personal rummet.

''Where have you been?'' frågade jag henne.

''Take it easy! I arrived 15 minutes late, not an hour.'' sa hon medan hon tog på sig förklädet.

''Yeah okay. I have to talk to you later by the way...''

Hon tittade upp och höjde på ögonbrynen. Hon flinade och sa sedan:

''Aha, it's about those boys, right?''

Hur kunde hon veta?

''Ehm... Yes.''
Det klingade till i dörren, det kom en kund, alltså.
"We take it later." sa jag och skyndade mig ut till själva "salongen".
Det var en stammis som kommit. En gammal,gammal dam som kom hit alla dagar förutom torsdagar. Då hade hon stickning med "tjejerna"... Hon är en pratglad tant och heter Rosemary.

Jag gick fram till henne och tog beställningen. När jag hämtat kaffet och kakan åt henne tackade hon artigt.

Efter en halvtimme var det ganska fullt men sedan slutade väll deras rast eller så började deras jobb. Så det var bara några få kvar när klockan var 10:30. Jag stod och pratade lite med Lucy i kassan när det klingade i dörren och jag vände mig för att gå och ta beställningen när jag såg vilka det var. Mitt hjärta slog en volt och jag kände pulsen ända upp till öronen. Jag log stort och gick till bordet där de fem snyggingarna hade slagit sig ner. Wow! Dom såg alla ut som om dom varit hos en stylist tidigare. Lite smått rufsigt hår, sexiga och snygga kläder. Wow!
Jag gick fram emot dom och när jag kom närmare tittade alla på mig. Alla log. När jag kollade på Harry såg han på mig som om jag var hans flickvän. Det kanske var kanske för att vi skulle på "date" på onsdag. Men jag gillade det inte riktigt... Jag visste inte varför, men jag blev obekväm på något sätt.
"What can I do for you?" frågade jag och tittade på dom som att det inte var ett av världens kändaste pojkband som satt vid bordet.

Alla log stort mot mig, och jag kunde inte behålla mitt pokerface så länge till utan sprack upp i ett stort leende.

''What can you do?'' frågade Harry flörtigt och killarna skrattade. Jag flinade mot honom och han blinkade med ena ögat. Wow, nu blev det lite för flörtigt här känns det som...

Som tur var så kom Sandra just då och hälsade på killarna. Hon hälsade på dem som om hon hade känt dom jättelänge.

''Hey guys!'' sa hon glatt och killarna vände blickarna mot henne. Dom tittade undrande på henne.

''Don't look at me as if you never have seen me before. I see you all the time at the club.'' sa hon och dom skrattade lite.

''I'm Sandra, by the way. Would you like some coffe? Or tea?'' frågade hon, och tog emot deras beställningar. Jag frågade henne om hon ville ha hjälp men hon svarade bara ''I fix!'' och gick iväg.

Jag satte mig ner vid killarna och frågade dom hur dom mådde och så.

''I'm fine!'' sa dom i munnen på varandra. Vi började sedan prata om hur kul vi hade haft igår, både på bion och restaurangen. Sandra kom med kaffet och teet, och eftersom det inte var något folk där inne, så satte hon sig också.

Det plingade till i dörren och jag såg att Ella, som också är servitris, kom in genom dörren.

''Hey Becca, and Sandra!...'' hon hälsade glatt på oss men när hon fick syn på vilka vi satt med så tvärstannade hon. Hon stod och glodde med ögon stora som golfbollar och med munnen öppen. Hon tog ett djupt andetag. Jag tittade ursäktande på killarna och gick fram till Ella.

''Hi Ella!'' jag tog sedan med mig henne till personal rummet. Det var som att hon var i chocktillstånd, när vi kom in i det lilla rummet började hon hyperventilera. Hon viftade med händerna framför sig som om det var jättevarmt.

''Ella, relax.'' sa jag lugnande åt henne, men det blev inte så mycket bättre.

''How can I relax?! It's One Direction!''

''Yeah but...''

''And what are they doing here? And why did you sit with them?'' avbröt hon mig.

''Ehm... Long story.'' sa jag och hon tittade skeptiskt på mig.

''Okay, I can ask Sandra later...'' sa hon och jag ändrade mitt svar snabbt.

''I tell you later, OK?'' Hon nickade belåtet och jag gick ut till killarna och Sandra igen. Ella sa att hon skulle jobba. Det vill säga, vara i chocktillstånd och hyperventilera i köket vid George.
"So, Becca..." Började Harry men Niall avbröt honom.
"Don't you wondering what we're doing here?" Han log flörtigt. Wow, vad har hänt med honom? Sen när blev han så flörtig? Medvetet. För han var ju alltid flörtig, het och snygg, men det verkade vara omedvetet. Men det här?! Det här VAR medvetet.
"Yes I do!, What are you doing here? Except for setting the staff in shock." Alla skrattade åt mitt skämt och ingen hann svara innan Sandra sa:

"Sorry, but I think I'll leave you alone." Sedan lutade hon sig närmare mig och viskade: "I have to take care of Lucy, too." Sedan gick hon och jag satt kvar vid bordet med killarna.
"Back to the question. What are you guys doing here?" Frågade jag och satte armbågarna på bordet.

''Harry wanted to meet you!'' sa Zayn glatt och dunkade Harry i ryggen. Harry tittade ner i golvet och man kunde se att han log lite.

''Aaaww, that's so sweet!'' sa jag och log mot Harry, som tittade upp och han sken upp i ett stort leende.

''Yes, yes, that's so sweet, we know... We also wonder when you quit today?'' sa Louis och tittade undrande på mig.

''At two o'clock. Why?'' sa jag och tog mig en titt på klockan som hade hunnit blivit 11.

''We are just wondering if you want to go bowling with us?'' frågade Niall, som nu hade tagit av sig sitt flörtiga face, och var sitt gamla gulliga jag igen. Jag kunde inte motstå att le lite mot honom.

''Of course!'' svarade jag glatt och Niall sprack upp i ett stort leende. Lika så gjorde Harry, och det såg ut som att de andra killarna också blev lite glada.

 

_________________________________________________________________________________________________

Kapitel 14! :D

Vi vet ungefär hur kapitel 15 ska va, så vi får hoppas på att det inte tar allt för lång tid innan det kommer upp!

Tack för alla kommentarer på förra kapitlet! ;D

Kommentera här med ;)

kramis // Hanna & Emma :-)

''I really like you too Becca...'' sa jag och skulle just säga 'but more than a friend' när min mobil plingade till. Rebecca tog bort handen och jag tittade ursäktande på henne. Jag vet inte vad som flög i mig, men jag kollade smset. Det var från Harry:
''Woohoo! I have a date with Becca on Wednesday! Wish me good luck! XD''
Och då förstod jag att när Becca hade sagt att hon gillade mig, så hade hon bara menat vänskapligt.
________________________________________________________________________________________________________________________________________________________

Rebeccas perspektiv-

Han tittade ner på sin mobil, och det var som att hela han släcktes på något sätt. Alldeles nyss så hade hans ögon lyst av lycka, och nu var det som att allt det försvann. Det var som när man gick i mellanstadiet och killen man gillade dansade med någon annan. En sån besvikelse fann sig nu i hans ögon. Vad stod det i smset? Jag skulle precis fråga honom, men han sade snabbt:
''I'm sorry, I have to go.''
Jag tittade undrande på honom. Han såg nästan lite sårad ut. Jag tyckte nästan lite synd om honom, vad det än var som hade hänt så hade det väl inte varit så bra... Undrar om nån hade dött?
''Okay...'' sa jag tyst. Jag tyckte att det var lite synd att han behövde gå, vi hade inte gått så långt än. Och vi hade haft det väldigt trevligt, speciellt där när han sa att han gillade mig med. När jag sa det till honom, så menade jag ju att jag gillade honom. Riktigt mycket. Jag vet inte om det bara är vänskapligt... Okej, det är mer än vänskapligt. Men ändå! Jag menar, jag ska ju på dejt med Harry på onsdag. Jag kanske inte ska gå och kära ner mig i hela bandet. Men tänk om jag gillar Niall mer än Harry då? Det känns som om Niall är mer min typ. Eller ja, idag hade vi ju verkligen klickat. Det hade väl jag och Harry med, men ändå. Jag gillade Harry, men Niall, där klickar det ju liksom. Båda är så himla olika varandra. Dom är ju två helt olika personer. Men lika underbara.
Oh my god! Hur ska jag klara av det här? Gillar två stycken killar, båda är lika perfekta, och dom är med i samma band. Eller gillade jag dom bara för att dom var kända? Jag tänkte lite på saken, men bestämde mig att det inte var så. Jag tror inte jag är sån... Jag kanske borde prata med nån. En vän. Sandra. Jag måste verkligen prata med Sandra imorgon!

''Yeah... Bye. Seen sometime!'' fick Niall ur sig efter en stunds tystnad och jag nickade sakta. Det var en "glad" hälsning, men han lärt inte glad. Var det smset?  Jag fick sedan en hastig kram av honom innan han gick tillbaka mot hållet vi hade kommit från. Kramen var hastig men jag fick ändå ett litet lyckorus när han kramade mig. Men när han var utom synhåll blev jag lite nere igen...

Jag suckade, la händerna i fickorna och började sedan att gå hemåt.

Nialls perspektiv-
Jag skulle inte ha byggt upp såna förhoppningar. Jag skulle inte ha trott att hon gillade mig. Det klart att hon inte gjorde, och det klart att Harry hade bjudit ut henne.
Egentligen får jag väl skylla mig själv lite, att jag inte bjöd ut henne första gången på klubben där. Men Harry hade ju liksom paxat henne. Och nu skulle det ju i och för sig bara vara konstigt om jag bjöd ut henne. Jag menar hon är ju Harrys dejt.

När jag kom in i min lägenhet tog jag min kvällsmacka, och gjorde sen i ordning mig för natten.
Jag kröp ner i min säng och tänkte på massor av saker. På Rebecca, såklart, hur vacker och söt hon är. Hon är så trevlig, och lätt att vara med. Men jag avbröt mig själv med att tänka på att hon och Harry skulle på dejt, och enligt många så brukar han göra ett väldigt bra intryck på sina dejter...

Morgonen därpå.
Jag vaknade av solen som sken in genom fönstret. Fan också! Jag hade glömt att dra ner persiennerna... Jag kollade på klockan, den visade 08:35. Suck.
Att man aldrig kan få sova ut. Jag tog mig upp ur sängen, eftersom att det var lönlöst att försöka somna om. Jag tog sedan på mig lite kläder och gick vidare till köket. Det var mycket ljust där inne. Jag tog en titt i kylskåpet, men när jag såg att det inte fanns så mycket där inne så stängde jag igen det.
''Liam here I come!'' sa jag för mig själv och skyndade mig ut till hallen. Kom då på att jag hade mobilen i jackfickan, så jag tog upp den och kollade.
Rebecca hade spelat på wordfeud. Hon hade skickat ett meddelande likaså. Jag tog en snabb titt, och fastnade för hennes meddelande.

Hi Niall! What happened yesterday? I'm very worried! :'(

Va? Var hon orolig? För mig? Aww, kunde inte motstå att gilla henne lite mer...

Hey! Sorry 4 yesterday... Don't worry! Be happy :D

När jag hade skickat iväg messet så gick jag ut genom dörren och låste. Sen sprang jag upp för trappen, till Liams lägenhet. När jag kom upp till hans våning så gick jag fram till hans dörr och knackade på. Han öppnade snabbt, och det såg ut som att han nyss hade tagit en dusch.
''Heey bro!'' sa han glatt och gjorde en gest åt mig som troligen betydde att jag fick komma in.
''Yoooh man!'' hälsade jag lika glatt tillbaka.
''Want some breakfast?'' frågade Liam mig. Men han visste nog svaret för han var redan på väg till köket. Jag tog av mig skorna och följde med honom.
''Erm, that's actually why I came...'' sa jag och han skrattade till.
''Yeah, I know.''
Jag gick fram till hans kylskåp och tog fram lite allt möjligt. Mjölk, pålägg, juice och massa sånt. Sen gick jag till ett skåp där han har sitt bröd och sånt. Jag tog då också fram lite flingor.
Vi satte oss sedan vid hans lilla matbord och tog för oss av frukosten.
Efter en stund så kände jag hur det vibrerade i min byxficka. Jag tog fram mobilen och såg att Rebecca hade skrivit ett meddelande på wordfeud.

Haha! K :D So what are you doin up 08.45?

Ehm... The sun woke me up. And you?

Work...

Aha. XD

Visste inte vad jag skulle skriva nu. Ville inte vara dryg och fråga om Harry och dejten. Så jag la ifrån mig telefonen och märkte att Liam tittade på mig.
''Who was it?'' frågade han mig och nickade mot mobilen. Jag kände att det inte var någon mening att ljuga och säga att det var någon annan. Det skulle bara vara invecklat.
''Ehmm, Becca.''
''Becca, the swedish girl Becca?'' frågade han och jag flinade.
''Yes, Becca the swedish girl.'' Han nickade och sa sedan:
''Did you hear that they are going on a date?''
''Yeah, I heard.'' sa jag dystert och tittade ner i bordet.
''Is something wrong?'' frågade Liam. Jag tittade upp och skulle precis säga att det inte var det. Men vad är det för idé? Det är ju Liam, inte något skvallertant direkt.
''Yes, kind of...'' sa jag och han tittade undrande på mig.
''Okay, tell me.''
''I think, I kind of, you know, ehm, I think I like Rebecca. Really much...'' hackade jag fram och han tittade förstående på mig. Liam var så förstående. Jag älskade det. Det var sällan jag hade problem, men när jag hade det så var det han eller någon utav dom andra grabbarna som jag gick till.
''Okay, what are you going to do then?'' frågade han mig. Ja, jag har inte en jäkla aning...
''I don't know Liam! I don't know...'' sa jag nästan förtvivlat.
''The first time I saw her, it was like she lighted up the room. And then Harry saw her and he was like 'oh look at that chick', and now she's Harrys date, and I'm afraid she will become one of his girls, which he then forgets. I don't want him to hurt her...'' fick jag ur mig. Liam nickade förstående, och sa sedan:
''So, if you really like this girl... I think you should fight for her.'' Jag tittade förvånat på honom. Kämpa för henne? Det kanske inte var en sån dum idé. Och om jag inte kunde ''kämpa'' för henne, så skulle jag ju kunna vara den som står vid hennes sida, vara en axel att gråta mot. Jag ville inte vara taskig mot Harry, eller Becca, så jag skulle spela snällt. Sen får vi väl se hur saker och ting går...

____________________________________________________________________________________________________

Kapitel 13 everybody ;D

Vi ska skriva lite på kapitel 14 nu, som om vi har tur kommer nog det imorgon!

Kommentera så gör ni våran dag!

Kramis ;)

// Emma och Hanna

Jag avbröt mina tankar när jag hörde fotsteg. Jag tittade upp och såg Niall komma mot mig. Han log så där snett och gulligt mot mig, som han hade gjort tidigare idag. Jag ställde mig upp och log tillbaka. När han bara var några meter ifrån mig så tog jag dom sista stegen och vi möttes i en varm kram.

Jag log för mig själv och släppte taget om hans nacke. Det var knappt att han släppte taget om min midja, men till slut så släppte han mig. Inte för att jag hade något emot att hans beskyddande armar höll om mig. Det hade jag verkligen inte, det jag tänkte mest på var nog ifall det kanske kom någon och tog någon bild. Och då skulle det vara ute över hela internet, och det kanske inte skulle bli så bra om jag skulle gå på dejt med Harry på onsdag.

’’Hello Hottie!’’ sa jag skämtsamt glatt åt Niall och mötte hans fina ögon.  Det lyste om dem. Ögonen alltså.

”Ehm.. ” Han övbröt sig och jag tog över:

”Should we go?”

”Yeah.. Yes, yes… Where are we going? I mean… Do you have any suggestions?” Han backade ett steg så att jag kunde se hela honom, och han kunde se hela mig. Men han såg mig framifrån och jag undrade om han skulle tycka att texten på tröjans rygg var lika kul som jag tyckte…
”No, do you have any suggestions?” frågadetillbaka och log. Jag fick som vanligt ett underbart vakert och samtidigt sexigt leende tillbaka.

”Nopp.” Han tittade sig omkring. ”But we cango here and … yeah, follow that way.” Sa han och

pekade på en ganska liten väg åt höger. Jag visste inte vart den ledde men av någon anledning litade

jag på honom…Väldigt mycket.
”Okey! Come!”Sa jag och tog tag om hans hand. Den var mjuk och jag kunde slå vad om att han

använder handkräm.

Nialls perspektiv-

Hon tog min hand. Jag blev helt varm inombords och hjärtat slog volter. Jag hoppas att hon inte tycker att jag går för fort fram. Jag menar med ’’Hi gorgeous’’. Men hon sa ju ’’Hello hottie’’, så det borde nog inte vara något problem. Det var ju bara lite skämtsamt sådär.

Jag sneglade på Rebecca, hon hade ett litet leende på läpparna. Tänk om hon faktiskt gillade mig. Tänk om hon faktiskt gillar mig mer än Harry. Jag menar, för mig är hon ju tjejen som lyste upp rummet. För Harry kanske hon är ’’en het och nice tjej’’.Det tycker ju jag också. Men ändå, Harry kan ju få vem han vill. Han kommer väl säkert få Rebecca också. Men tänk om dom gör slut i framtiden, då kommer dom ju aldrig att träffas mer. Och då kommer jag aldrig att få träffa henne något mer heller. Men det kanske är bättre än att dom lever livet ut tillsammans, och jag får leva med tanken ’’om jag hade satsat den kvällen på klubben, så kunde hon ha varit min’’. Och leva med känslan att gilla någon så gränslöst, som är upptagen.

Jag kanske borde ta steget nu då? Jag kanske borde satsa, ta steget ut. Jag vill inte leva med tanken att vara en fegis. Kanske skulle det inte bli något mellan Harry och Becca, vem vet? Men tänk om det skulle bli något då? Då skulle jag få igen för att jag inte tog steget. Allt gick fort fram, och jag tror att det var för att varken Harry eller jag ville att den andra skulle få henne. Fast jag kunde ju ändå inte betrakta henne som ett pris, det var ju inte rätt.
Jag måste lägga in en stöt ikväll, ta första steget.
En ganska pinsam tystnad uppstod och hon släppte min hand när vi kom ut på gatan. Jag vet inte om hon bara inte gillade mig eller var rädd att någon skulle se oss tillsammans. Förslag två var ganska troligt, för hon hade säkert, precis som jag, sett att det kom ett gäng med killar och tjejer där framme. Dom var nog på väg till puben, för dom såg inte särskilt fulla ut.

När vi mötte dom kollade den ena tjejen på mig, med STORA ögon. Jag undrade om hon visste vem jag var, men hoppades att hon inte gjorde det. Jag kollade lite diskret på henne och jag tror att hon inte märkte det. Jag kollade sen på Rebecca och såg att hon också kollade på gänget. Jag kollade på gänget igen och såg att dom stannat och tjejerna viskade hysteriskt och kollade på mig och Becca. OH NO! Vi skulle just gå förbi dom när två av tjejerna ställde sig i vägen för oss.
"OH MY GOD! You're Niall! From ONE DIRECTION!" Sa den ena tjejen, hennes bruna hårfärg påminde lite om Beccas bruna,raka, underbara hår. Men tjejen var verkligen inte ens i närheten lika snygg som Rebecca. På tal om Rebecca. Jag kollade åt Rebeccas håll och såg att hon backat... Ganska långt.
"Yes, It's me." Sa jag och la till ett litet tonfall som jag hoppades hon tog som "jag har inte tid nu!".
"OMGOMGOMG! THIS IS SO COOL! WE ARE HUGE FANS!" Sa den andra, en blondin som hade en ganska skrikig (och jobbig) röst.

Dom brydde sig inte något om Becca. Och det var jag riktigt glad för. Det var säkert jobbigt för henne ändå.

Jag pratade med fansen ett tag men sen kom mina räddare i nöden- Killarna i gänget kom fram till tjejerna och mer eller mindre drog bort dom från mig. Jag var evigt tacksam till dom. När hela gänget gått tittade jag på Rebecca. Jag tyckte lite synd om henne som säkert stått där och bara tittat ner i backen i kanske fyra, fem minuter. Jag ville bara krama henne eller nått. Hon stod lite i skuggorna och tittade lite på mig.

Jag gick sakta fram till henne, och när jag stod ungefär en meter ifrån henne så sa jag ursäktande:

''Sorry for that...''

''It's cool.'' Hon tittade nu upp på mig, och log. Hon tog sedan ett litet steg framåt.

This is the perfect moment, tänkte jag. Det är nu jag måste ta det första steget.

Det enda jag egentligen ville göra var att kyssa henne, att hålla om henne.

Men det kanske skulle skrämma bort henne. Och det ville jag ju verkligen inte göra! Jag betraktade henne, hon tittade på mig undrande, men sa ingenting.

''You are very beautiful, do you know that?'' frågade jag henne. Hon log och tittade ner i marken.

''Really?'' frågade hon mig och lyfte på huvudet. Jag mötte hennes blick och nickade.

''Yes. Have I ever lied?'' frågade jag henne sen.

''I don't think so, but I don't know. I don't know you.'' svarade hon mig.

Åh nej... Hon ser mig som ''främmande'' någon hon inte känner. Kanske inte ens vill känna. Jag bröt ögonkontakten och tittade ner i backen.

''No no, Niall I didn't mean like that.'' Rebecca gick fram till mig och la en hand på min axel.

''I like you Niall, and I want to know you.'' hon förtydligade ordet 'want' och jag tittade upp. Jag mötte hennes bruna ögon. Det väcktes hopp i mig igen. Hon hade sagt att hon gillade mig. Men frågan var ju då om hon gillade mig som vän, eller mer.

''I really like you too Becca...'' sa jag och skulle just säga 'but more than a friend' när min mobil plingade till. Rebecca tog bort handen och jag tittade ursäktande på henne. Jag vet inte vad som flög i mig, men jag kollade smset. Det var från Harry:

''Woohoo! I have a date with Becca on Wednesday! Wish me good luck! XD''

Och då förstod jag att när Becca hade sagt att hon gillade mig, så hade hon bara menat vänskapligt.

____________________________________________________________________________________

Yeaay! Kapitel 12 everybody! :D

Älskar verkligen vår senaste uppdatering! Typ tre kapitel på 4 dagar! Det är rekord för oss iaf! ;D

Hehe, hoppas att ni gillar det! Kommentera kommentera! Så får vi hoppas på kapitel 13 inom kort!

Kramis! // Emma och Hanna!

Jag tog upp mobilen i hopp om att något hänt och jag inte hört när jag var i duschen, men hoppet släcktes när jag såg att inget hänt. Så jag började spela 'Temple Run' istället.

__________________________________________________________________________________

Rebeccas perspektiv-

När jag kommit in ordentligt i spelet och slagit nytt rekord två gånger så durrade det till i iPhonen och det kom upp en grejs där uppe -som det kommer när det hänt något- och Det var Niall som skrivit ett meddelande på wordfeud. Tre sekunder senare hade han lagt ett ord också. Jag struntade helt i spelet och klickade direkt på händelsen. Niall hade lagt ordet "wanton" och jag hade ingen aning om vad det var. Så jag slog upp det på Google Translate.

                         Godtyckliga, yster, lättfärdig kvinna, hänsynslös, meningslös, leka eller lättsinnig.

Det var inte mycket till svar men jag visste ju lite vad det betydde i alla fall. Fast vad det betydde spelade ju ingen roll, det hade hur som helst varit värt 26 poäng. Inte dåligt... Jag gick in på chatten och kollade upp vad han hade skrivit:

 Did you get home ok?

Aww, så gulligt! Han undrade hur promenaden hem hade gått!
Egentligen hade jag ju fått lite hjärtattack där med Mason... Men jag ville inte överösa honom med såna saker.

 Yes it went well ;-) Svarade jag honom och tryckte tillbaka mig till wordfeudspelet för att lista ut ett bra ord. Men jag hann inte fundera så länge innan han hade svarat.

 Great! XD Hade han skickat. Men strax där efter fortsatte han.

So, vas happenin?! :D

Jag skrattade lite för mig själv. Så wanna be Zayn! Haha, nej, skoja bara...

 I'm trying to find a good word, Mr. Wanton!

Hoppas att han inte tog det där seriöst.

HaHa. God, what fun ^^

Antar att han förstod ironin...

 Yeah I know!

So, what are U doin? frågade jag honom sen.

Nah, waiting for you to add a word...

 Aha, I see... You don't want to chat with me :(

 Yes I do! Wait! Don't put a word!

No, I can go and do something else. Chat with other hot boys for example...

 Nooo! Stay with me! Please :)

 Haha, I was just kidding Niall! ;)

 Wait. Do you think I'm hot?

OJDÅ! Shit... Vad skulle jag svara på det.. Skämta bort det? Skriva sanningen att han var en av de snyggaste personerna jag träffat? Ehm... Jag bestämde mig för något mitt emellan.

Have you ever met a girl who doesn’t do that?

Japp. Det svaret var jag riktigt nöjd med! Nu kände jag mig klyftig!

Hans svar kom snabbt:

OK. So do you think I'm hot?

Well... Yes.

Vi körde lite ord och sedan började vi skriva till varandra igen. Han började:

Yeah.. Alright.. You too! ;)

VA!?!? Menade han att han... Va? Eller var det lika som tidigare när han nämnde att han tyckte att jag var vacker? Var det bara en komplimang? Eller betydde det mer? Vi fortsatte att skriva med varandra: