''Hmm.. Yeah, I thought... I don't know... I thought that I was too young for you... Or that you think...''

Från Harry.

"Harry" mumlade jag till Niall som satt kvar och väntade på att jag skulle läsa det. Jag läste igenom det fort och jag höll andan för nån sekund...

I know you think that we didn't clicked. But please, can you give me one more chance?

Nej, nejnejnej! Varför gör han såhär? Jag gillar ju Niall. Jag kände hur tårarna brände på ögonlocken och jag gjorde allt för att hålla in dom. Jag vill verkligen inte börja gråta igen. Niall såg att det var något som inte stod rätt till. Han tittade oroligt på mig och frågade:

''What did he write?'' Jag gav honom mobilen och han tittade på meddelandet. "Oh... We have to tell him..." han tittade upp på mig.

"If You don't have change you're mind? About me... Us...?" jag tittade frågande på honom och förstod inte vad han menade. Sen förstod jag... Han tänkte om jag inte gillade honom längre.

"Haha! I just kissed you for the first time! Why would I change my mind about you? Haha! No, no Niall. I still like you." Sa jag och jag såg att han blev lättad. Han gav mig sedan ett stort leende.

''We have to tell him now.'' Sa jag och han nickade. Jag låste upp mobilen och svarade på Harrys sms:

Meet me in the park at the café in 15 minutes?

Jag visade Niall smset innan jag skickade iväg det. Jag fick Harrys svar snabbt och det stod endast Okay :)

''We'd better get going.'' sa jag och ställde mig upp. Jag sträckte ut handen till Niall, som tog den och drog sig upp. När han hade kommit upp ur soffan så stod han väldigt nära mig. (Inte för att jag hade något emot det...) Jag såg in i hans ögon -Aah, nu dör jag!- och han tittade tillbaka på mig. Hans ljusblåa ögon nästan lyste och då insåg jag att han har nog för bövelen världens vackraste ögon. Jag kände hur han kom ännu närmre och jag la en hand på hans bröst och sa:

''Sorry, but it's best if you don't kiss me, because then I get all dizzy again...'' Han skrattade och jag blev lättad över att han inte blev sårad. Han tog min hand och sa:

''Come on then.'' Han drog ut mig till hallen och vi satte på oss skorna. Jag tog mina nycklar och sen gick vi ut ur lägenheten.

''I would put my arm around you or hold your hand. But I don't want to expose you to the press, so it's probably best if I don't.'' Sa Niall när vi hade kommit ut ur huset. Jag tittade upp på honom och han log snett mot mig. Åh vilket fint leende!

''It's okay.'' sa jag och log tillbaka. Vi gick mot parken och jag började må illa. Jag kände mig nästan sjösjuk och när vi snart var framme så fick jag lov att stanna.

''Are you okay?'' frågade Niall mig oroligt och la sin hand på min axel. Det var som att han förde över någon slags energi för jag blev genast lite mindre illamående och lite modigare. Jag hade ju trots allt Niall med mig. Han kunde ju inte tycka att det skulle bli så roligt att berätta heller...

''Yeah, I'm okay.'' sa jag och log mot Niall. Vi fortsatte att gå och rätt som det var så var vi framme. Ingen Harry syntes till så vi satte oss på en bänk som stod i parken.

Jag såg att Niall också var lite nervös för han satt och drog i sin byxa. Och om han inte gjorde det så pillade han på något annat. Nu var det jag som fick lugna ner honom istället.

''Take it easy.'' sa jag och la försiktigt min hand på hans. Han skrattade till och slutade trumma med den på benet.

Jag tog bort min hand från hans när jag såg att Harry kom gående in i parken. Jag sneglade på Niall som hade sin blick på Harry.

''I don't know if I can do this...'' Viskade jag till Niall och han sneglade tillbaka på mig.

''Me neither...'' Viskade han tillbaka.

Jag tittade tillbaka på Harry, som just då lyfte sin blick från marken och fick syn på mig. Han vinkade lite och jag höjde min hand i en hälsning tillbaka. Han skyndade på stegen lite och sakta ställde jag mig upp. Hans blick fastnade nu på Niall.

''Niall?'' Sa han undrande när han var några meter ifrån oss. Niall reste sig också upp och ställde sig cirka en meter bredvid mig.

''What are you doing here?'' Frågade Harry honom och hans blick rörde sig mellan mig och Niall i väntan på svar...

Nu var jag körd! Jag kunde inte göra det här! Jag kände hur min kropp blev till spagetti och jag var nära på att falla ihop. Jag kunde inte titta på Harry som såg så ängslig och förvirrad ut, jag kunde inte kolla på Niall som stod och tittade ner på sina fötter, och det var jag som skulle säga något nu. Det var som en oskriven regel, - att det var jag som skulle säga något nu- något som inte skulle såra någon... Men det behövde såra någon. Jag mådde illa och sen blev jag helt kall, innan jag samlade modet och hasplade ur mig:

"I'm sorry, Harry." Jag tittade upp på honom.

"You know I said it hadn't clicked between us? But I still wanted us to be friends? But then I came with my big ego and thought that it clicks with someone else..." Jag kollade på Niall som betraktade mig medan jag drog upp mitt "Förlåt-tal"

"...I hope you're not mad at me. And don't be angry at Niall, we were just friends first. And during the date we were just friends. But I felt it clicked. Between me and Niall... I like Niall... And you didn't think it clicked between us either? Or?" Jag tittade Harry i ögonen och såg hans chockade ansikte.

"I'm so sorry that me and my big ego had to go and click with your friend..." Jag kände mig fånig som stod där. Mittemellan två killar. Och förklara för den ena att jag gillade den andra... Harry stod tyst väldigt länge innan han tog luft och sa:

''Ehm, okay...''

''Sorry... I didn't mean to...''

''No it's okay.'' Avbröt han mig.

''Are you sure?'' frågade jag honom och han nickade. Jag gick fram till honom och kramade om honom. Ja, varför inte? Han hade ju nyss blivit dubbeldumpad av mig... Han kramade löst tillbaka innan jag släppte honom.

''I guess it's best if I leave you two alone...'' Jag sneglade bort på Niall som nickade löst mot mig. Han log även lite lätt och jag log lika dant tillbaka. Jag vände mig mot Harry igen.

''Sorry... Again.'' Jag log snett mot honom. Jag kunde faktiskt skymta ett litet leende i mungiporna och i ögonen... Men det kanske bara var önsketänkande?

''You don't have to be sorry. Listen to your heart, right?'' Sa han och nu log han med både mun och ögon.

''Thank you Harry.''

''I'll see you around boys.'' Sa jag innan jag började hemåt. Nu håller jag tummarna för att det verkligen gick så bra som det verkade...

Nialls perspektiv-

Det där hade ju gått rätt så smidigt för henne. Och det hade ju varit svårast för henne. Så det borde ju bli lätt som en plätt för mig.

Vi följde Rebecca med blicken medan hon gick iväg och jag log för mig själv när jag tänkte på vad hon sagt. ''I like Niall.'' Hade hon sagt.

''So you like her too huh?'' Frågade Harry mig, och jag väcktes ur mina drömmar.

''Yeah, I kind of do...'' Erkände jag och stoppade händerna i fickorna. Han började gå lite sakta och jag förstod att han ville att jag skulle följa med.

''For how long?'' Frågade han mig sen, och jag fick en flashback till kvällen på klubben då hon hade kommit in och ''lyst upp'' rummet.

''From the first time I saw her.''

''Why didn't you tell me?'' Frågade han.

''I don't know. I thought that there would be no point. I didn't think I would have a chance.'' Jag tittade mot honom och blev förvånad när jag såg hans ansikte...

________________________________________________________________________________

Hoppas att ni gillar kapitlet! Vi är kära i era komentarer och vill gärna tacka allihopa! Vi är redan igång med kapitel 25 och hoppas att det blir klart snart!
KRAMAR FRÅN OSS //Hanna & Emma