Harrys perspektiv-

''So, ehm, Harry, I think, ehm, we kind of, need to talk...'' mumlade hon fram. Åh nej, den meningen kan inte betyda nåt bra...

_________________________________________________________________________________________________________

 

Niall's perspektiv-

 

Jag satt och pillade på mina byxor medan jag försökte koncentrera mig på tv-programmet som visades. Men på något sätt så var jag lite orolig.

Jag var orolig för att saker inte skulle lösa sig mellan mig, Becca och Harry. Tänk om han skulle bli arg, på henne? Nej, det kan han väl inte bli. Det är ju inte som att dom är tillsammans precis...

Men det klart att man kanske skulle bli lite sur eller ledsen om tjejen man träffar dumpar en för ens bästa kompis.

Åh nej, vi kommer vara så döda... Jaja, då kan vi ju vara döda tillsammans.

 

Jag funderade på att skicka ett meddelande på wordfeud och fråga hur det gick... Men jag lät det vara. Det är nog bäst om jag inte stör dom. Men ändå! Tänk om hon säger det rakt ut bara? Nej, det skulle hon aldrig göra. Svenskar brukar väl vara otroligt artiga eller? Ja, alla förutom vikingarna. Jag tänkte på alla Svenska tjejer vi träffat förut. En hade svimmat varje gång hon kom upp för att få vår autograf. Flera hade sprungit efter oss på stan -GALET- och en hade rivit sönder Liam t-shirt - eller det kanske var i LA? Nej, det hade hänt flera gånger. Men det sägs ju hur som helst att svenskar är artiga. Och med tanke på Rebecca så verkar ju det vara sant. Men det sägs att Sverige har isbjörnar också... Louis frågade en ur personalen på hotellet och hon hade bara skrattat.

 

Rebeccas perspektiv-

 

Nu måste jag säga det... Nu måste jag säga det!

''Ehm, okey... About what?'' frågade Harry en aning svagt och tittade på mig oroligt.

''Okay, here's the thing...'' började jag.

''Oh no. Not the thing!'' sa Harry och drog handen genom håret.

''Oh yes. I'm sorry Harry, but I don't think...'' fortsatte jag.

''You don't think what?'' frågade han mig och harklade sig så att rösten skulle bli lite bättre.

''I don't think this will work.'' sa jag och tittade försiktigt på honom för att se hans reaktion. Han såg en aning chockad ut.

''Okay, erm... Why not?'' frågade han. Åh nej... ''För att jag gillar din bästa kompis såklart!'' Nej, aldrig att jag skulle säga det nu. Han såg så, chockad ut på något sätt.

''I think we haven't clicked... And I think it's kind of important to click...'' Han satt helt tyst och jag blev lite orolig att han kanske hade slutat andas eller något.

''I'm sorry Harry... But I didn't want to start something that I knew wouldn't work.'' Shit, när skulle jag berätta om Niall då? Harry satt fortfarande helt tyst och jag tänkte att det kanske var bäst att jag också bara slutade prata.

''But we have clicked.'' sa han helt plötsligt. Nu var det jag som blev chockad. Vad menar han?

''You know, with the kiss.'' fortsatte han.

''Harry, the kiss was good... But did you hear angels singing? Did you have that feeling in your stomach when everything feels right?'' frågade jag honom och jag såg att han tänkte så att det knakade.

''You're right. I didn't hear angels singing. I didn't have the feeling in my stomach.'' sa han förvånat. Han mötte nu min blick för första gången på ett tag och han såg inte arg ut. Inte heller så ledsen.

''But you must admit that the kiss was good.'' sa han sen och jag skrattade.

''Yeah, the kiss was good.'' Han lös upp i ett leende och jag kunde inte med annat än att le tillbaka. Jag pustade ut, eftersom att det hade gått så bra. Men blev nu en aning orolig igen när jag kom på att jag inte hade berättat om Niall än.

''So it's cool between us?'' frågade jag och han nickade. Jag bestämde mig. Nu skulle jag berätta det: "I have something More I want to tell you..." Nej jag kunde bara inte göra det! Harry tittade på mig med stora ögon. Hans smile var borta nu men han såg fortfarande inte arg eller ledsen ut. Jag måste! Men jag kan inte! "I forgot..." mumlade jag. F*n! Vilken fegis jag är! "Maybe we can hang anyway?" Frågade jag som om det var det jag skulle ha sagt... Men det var ju inte det!! Jag skulle ju berätta om Niall!

"Course!" sa Harry och smilade stort.

 

Harrys perspektiv-

 

Jag hade just släppt av Rebecca och var på väg hem till hotellet. Jag kunde ta av mitt pokerface och jag tänkte tillbaka på kvällen: Det hade varit hemskt! Änglasång? Nej, det hade jag ju inte haft när vi kysstes. Men det hade jag aldrig haft när jag kysst nån - och jag har kysst ganska många- men känslan i magen -att allting kändes bara bra- det hade jag helt klart haft! Det hade jag haft hela kvällen tills hon sa att "det inte klicka"! Men jag var inte arg på henne. Hon kanske bara inte var redo för ett förhållande. Vi hade ju inte känt varandra särskilt länge.

Och det viktigaste var ju hur som helst att vi (troligtvis) kunde fortsätta hänga. Hon kanske ändrar sig om nån månad? Kanske hon ångrar sig redan ikväll? Fast jag fick inte bygga upp förväntningar.

När jag klev ur limousinen på vägen som ledde in till våra lägenheter så kom jag på en sak.

Hur tusan skulle jag berätta detta för resten av killarna?

 

Nialls perspektiv-

 

Jag och de andra killarna hade gått över till Louis' och Harrys lägenhet för att höra med Harry om hur det hade gått. Jag var faktiskt lite nervös, tänk om han skulle vara sur på mig?

''What do we do if he takes her with him?'' frågade Zayn och satte sig lite bekvämare i soffan som vi satt i. Auoch, det högg till lite i hjärtat...

''Nah, he doesn't usually do that on first dates.'' sa Louis och la upp fötterna på soffbordet. Jag andades ut av lättnad och killarna tittade konstigt på mig.

''It was a fly.'' förklarade jag mig med och började blåsa lite i luften.

''Yeah, but she's really mega hot. Maybe he will take her with him?'' fortsatte Zayn.

''If he does, it's he who will be ashamed of us right?'' sa Louis och var lika avslappnad som förut. Väntan var hemsk! Kunde inte vara värre! Jag ville helst av allt bara ringa Rebecca, men jag skulle inte störa och jag hade ju inte hennes nummer. Det måste jag komma ihåg om att fråga henne om senare. Under tiden som gick blev jag mer och mer rastlös. Tänk om Rebecca ändrat sig? Hon och Harry kanske sitter och hånglar någonstans just nu? Nej, det lät inte som något Rebecca skulle göra. Och inte Harry heller för den delen, eller jo, det skulle han säkert kunna göra, men inte på första daten. Tror jag...

Jag hörde dörren öppnas och sen fotsteg. Det lät som att det bara var en person och jag blev genast lättad. Harry kom in till vardagsrummet med händerna i fickorna och såg lite generad ut när han såg oss. Ingen av oss sa något. Men alla kunde vi läsa av Harrys ansiktsuttryck att det inte hade gått så bra.

 

________________________________________________________________________________________________

 

Så där ja ;) Som sagt, vi är tillbaka!

Kommentera mycket nu så kommer kapitel 22 snart!

Kram! Emma & Hanna