Vi hade suttit och pratat i ett par timmar, men det kändes som kanske max en kvart. Det var så skönt med Becca. Man kunde vara sig själv. Nervositeten från när jag bjöd ut henne och kysste henne var som bortblåst. Hon sneglade ner på sin klocka och tittade upp på mig. Hon skulle precis säga något men jag hann före henne.

''Do you really have to go?'' Frågade jag och gjorde en ledsen min. Hon nickade besviket och sa sen:

''I don't want to... But I have to go to the supermarket. I have no food!'' Hon låtsades gråta när hon sa I have no food.

''Oh, that's not good.'' Sa jag och föreställde mig hur det skulle vara om jag inte hade mat. Hemska, hemska tanke... Hon skakade på huvudet och ställde sig upp. Jag släppte inte hennes hand som jag hade hållit och hon skrattade lite.

''Niall.'' Sa hon och jag suckade. Jag släppte handen väldigt sakta och motvilligt men i sista sekunden så tog jag tag i den igen och ställde mig upp.

''Haha, you are wierd.'' Sa hon innan hon började gå ut till hallen. Jag hängde efter och släppte inte hennes hand.

''Niall. You have to let go now.'' Sa hon och log. Jag släppte hennes hand. Hon tog på sig sina skor och jag funderade på hur jag skulle göra för att få vara mer med henne. När hon hade satt på sig sina skor la hon sin hand på min axel, lutade sig fram och pussade mig lätt på munnen.

''Hey, we're not going to see each other until tomorrow. And that's all?'' Frågade jag henne sårat och hon skrattade.

''But Niall..." började hon i klagande ton. "I will get dizzy of more kisses!"

Jag kollade på henne och försökte att se ledsen ut. Det var både lätt och svårt. Lätt för att jag gärna ville ha en riktig kyss till, och svårt för att jag inte kunde låta bli att le när jag såg på henne.

Men det verkade fungera för hon lutade sig mot mig och jag böjde ner huvudet lite så att jag skulle bli i "rätt" längd. Jag blev pirrig i magen och spände alla muskler när våra läppar möttes för ANDRA gången här ikväll. Det var ett underbart ögonblick och när hon långsamt drog sig undan så ville jag bara ha mer. Hon öppnade ögonen och skakade lite (nästan osynligt) på huvudet. Jag skrattade åt henne. Hennes kinder blev en ton rödare och sa sedan:                          

"Okey, I have to go now. See you tomorrow cutie!" Hon öppnade dörren efter att hon hade gett mig ett gulligt leende. Helt plötsligt fick jag som nån slags energikick. Jag ville inte att hon skulle gå, jag hade inte fått nog än! "Hoppas att hon inte tycker att det här är helt olämpligt." Tänkte jag innan jag tog tag i hennes arm och drog tillbaka henne. Jag lät henne inte tänka (eller låta mig själv tänka) utan satte mina läppar mot hennes i en passionerad kyss. Jag var rädd att hon skulle dra sig undan och tycka att jag var helt "crazy" men hon besvarade lydigt kyssen och la båda sina händer bakom min nacke. Jag tryckte lätt henne mot mig med hjälp av att lägga den ena handen på hennes på hennes svank. Jag fick kyssen att övergå till ett hångel och bara 'lät det bli som det blev'. Jag hade lutat mig med ryggen mot väggen och Beccas läppar var fortfarande på mina. Jag tänkte inte göra något motstånd om hon försökte släppa taget. Det skulle jag aldrig.

Och tillslut så släppte hon taget om mina läppar och lösgjorde sina armar från min nacke men la en på mitt bröst och den andra på min axel. Sen lutade hon pannan mot min axel. Hon flåsade tungt och snabbt och själv försökte jag också återhämta mig. Jag andades inte lika snabbt som Becca, men inte långt därifrån.

Jag spände bröstet lite så att hon inte skulle tycka att jag var svag där jag stod...

"This... Is not good... For my local sense of direction!" sa Becca och försökte hämta andan medan hon fortfarande lutade pannan mot min axel. Jag skrattade då lite och sa belåtet:        

"You know, I can walk with you."      

"Did you do that just because you wanted to walk with me?" Hon lyfte på huvudet och la båda händerna på mina axlar. Ehm, vad svarar man på det? Det var ju delvis sant och delvis, inte sant.                                     

"No... Maybe a little bit." Tänk om hon blir sur nu?                                    

"Aw, that's so sweet." Sa hon och log mot mig.                                            

"So, are we going?" Frågade jag henne glatt och hon nickade. Jag hoppade snabbt i mina skor och tog Becca i handen sen gick vi ut ur lägenheten. Jag låste dörren och vi gick mot hissen.

Lyckan bubblade i magen på mig! Vi hade bara känt varandra i några veckor men ändå kommit så långt! Skrämmande långt... Tänk när hon åker tillbaka till Sverige? Hur ska jag klara mig? Eller när skulle hon åka till Sverige? Skulle hon ens åka tillbaka? Vad var det hon sa nu igen...? 

"Okej, jag ska inte tänka på sådana hemska tankar nu." tänkte jag och klev in i hissen som just kom.

När vi kom ut på gatan så släppte hon min hand. Jag förstod att hon släppte för att det finns ju människor med kameror överallt. Jag fick väl nöja mig med att jag fick göra henne sällskap. Vi svängde in på en liten avskild gata. Jag såg mig omkring och den var helt folktom. Jag passade då på att ta hennes hand i min. Hon tittade upp på mig.                                            

"Niall." Sa hon och gav mig en menande blick. Jag suckade.                 

"But there's no one here." Påpekade jag.                                              
        

"Okey, then." Hon tryckte lätt till min hand och jag smekte hennes hand med min tumme.

''Can we go to the supermarket now?'' Frågade hon mig och jag nickade. Jag hade ju inget för mig ikväll. Vi gick förbi affären och när vi stod vi pastan så började min mage kurra. Aouch, pinsamt... Hon tittade på min mage och skrattade.

''What are you doing tonight?'' Frågade hon mig och jag ryckte på axlarna.

''Nothing...''

''Do you want to eat with me?'' Åh, mat. Åh, Becca.

''Yeah, of course. If you want to. But I can't cook.'' Hon fnissade.

''Haha, of course I want to. I'm not the best at cooking. But I don't suck.'' Sa hon och tog ett paket pasta.

 

När vi kom ut ur affären med varsin påse i handen så började vi gå mot hennes lägenhet. Vi hade det väldigt trevligt och skrattade mycket. Det tog inte lång tid innan vi kom fram till hennes lägenhet. Jag höll upp dörren för henne och hon trippade in. Hon sa sedan till mig:

''I don't think I ever get used to that. Because in Sweden, we never open doors for each other.'' Jag skrattade och påpekade att det var väldigt oförskämt... Jag menar, om man själv ska igenom dörren kan man väl lika gärna hålla upp den för nästa person?

''Yeah, I know!'' Vi gick bort mot hissen och hon tryckte på knappen. Hissdörren öppnades och vi gick in. Becca såg ut att tänka. Hon tog ett djupt andetag och sa:

''But we're kind of nice in Sweden too... You know, I didn't mean that we're not.''

''Haha, I get your point.'' Jag log mot henne, hon är så söt. Hissen plingade till och vi gick ut.

 

När vi kom in i lägenheten så tog vi av oss skorna och Becca gick in i köket direkt. Jag följde efter henne och ställde påsen jag hade burit bredvid hennes.

''Can I do something?'' Frågade jag henne när hon började ta ur saker ur påsarna.

''Yeah, ehm, can you...'' Hon plockade fram colan och två glas och jag fattade vad hon menade så jag hällde upp varsitt glas och ställde sedan in colan i kylen.

''And now?'' Frågade jag henne och hon svarade:

''Just sit and watch the pros.'' Jag skrattade och satte mig på en stol vid hennes köksbord.

''Is this like the bowling? That you are great at it?''

''You never know...'' Sa hon mystiskt och jag höjde på ögonbrynet. Hon skrattade lite och började ta fram maten och massor av andra saker. Det var verkligen kul att titta på henne. Det såg verkligen ut som att hon hade kul.

''Do you like to cook?'' Frågade jag och hon stannade upp i det hon höll på med.

''Yes! I don't do it like everyday, but I love it when I do it.'' Jag nickade, tänk att ha en flickvän som henne... Nämen Gud. Nu måste jag lugna ner mig.

Hon fortsatte att hälla i grejer i det som skulle bli köttfärssås och hon kokade pastan. Om jag fick säga det själv så luktade det faktiskt jättegott. Lite för gott för att det skulle ha varit en sjuttonåring som hade lagat det. När det var färdigt så ställde hon fram allt på bordet och dukade fram tallrikar och bestick. Hon tog också fram ketchup colan.

''Okay, bon appetite!'' Jag log tacksamt och utbrast!

''I'm starving!'' Hon skrattade.

''That's good.'' Hon började ta av maten och likaså gjorde jag. Jag tog en tugga och blev överraskad över att det faktiskt var jättegott.

''Wow! This is delicious!'' Hon fnissade.

''Thank you!''

''How can you be so good at both bowling and cooking? Is there anything else I should know that you're awesome at?'' Frågade jag henne och hon skrattade.

''I don't know...'' Hon tänkte efter. ''No, I don't think so.'' Vi åt under tystnad ett tag innan Becca började prata.

''Niall?''

''Yeah?''

''Ehm, do you think that we're going to fast?'' Va? Vad menar hon? Det tog ett tag innan jag förstod att hon menade hon och jag.

''Eh, I don't know. Maybe we going a little bit fast. But I don't think it's bad... Do you think we going to fast?'' Jag hoppades att hon inte tyckte att vi gick för fort fram. Och tycker att jag är jobbig. Men jag hoppas att om hon tycker det så säger hon till. För då kan vi ju lugna oss.

''No... I think it feels right.'' Det värmde till i mig när hon sa det. Jag tittade ner i bordet för att hindra kinderna för att bli röda. Men det kände jag att dom redan hade blivit.

 

"I had a great time tonight." Sa hon och jag log stort.                                            
  

"Me too." Jag la mina händer på hennes midja och flyttade henne närmre mig. Hon log mot mig och la armarna om min nacke. Jag tittade djupt in i hennes ögon och placerade en mjuk kyss på hennes läppar. Hon kramade om mig och jag släppte belåtet hennes läppar.                        

"I could do that all the time." Sa jag och hon skrattade.                              

"Yeah, me too." Hon pussade mig lätt på munnen innan hon släppte mig.               

"Looking forward for tomorrow." Sa hon och log.               

"Me too." Jag kramade om henne innan jag öppnade dörren. Jag vände mig om och mötte hennes fina leende ännu en gång. Jag gick sedan ut ur lägenheten och började gå mot hissen. Tänk att jag har en dejt med henne imorgon! I'm so lucky, lucky! I'm so lucky, lucky!

 

OH. MY. GOD. Bästa kvällen ever! Tror seriöst att jag börjar falla för honom! Falla för honom som i: BLI KÄR.

Han hade varit så himla gullig hela tiden. Och förlåt, men hånglet! SHIT POMMESFRIT! NO WORDS! Nu ville jag bara somna så att jag kunde vakna och träffa honom igen. Jag borstade tänderna, tog på mig nattkläderna -mjukisshorts och stort linne- satte upp håret och gick och la mig. Jag ville somna så fört som möjligt. Men det gick bara inte. Till slut beslöt jag mig för att ta upp mobilen och spela lite.

 

Mobilen pep till i min hand och slocknade sedan. Slut på batteri. Det var ju just snyggt. Jag gick upp och satte den på laddning vid närmsta uttaget, som satt i andra sidan rummet.

Jag vill att Niall ska vara här! Känna hans hand på min midja. Hans värme. Hans läppar mot mina. Jag ville bara ha honom... Nej men vad tänker jag på nu?

Ska jag skicka ett sms till honom?

Fast han sover kanske redan?

Då ska jag väl inte väcka honom?

Jag bestämde mig för att lägga band på mig själv och inte skicka ett sms. Jag skulle precis lägga ifrån mobilen när det kom ett sms. Jag lös upp när jag såg smset från Niall:                                                

 

 

 

 

 

 

Nu var det ett tag sen... Men här kom det i alla fall! Kapitel 27 :)

Kommentera vad ni tycker ;)